Aftonbladet – 3 oktober 1868, sida 2

MO NNEtOSRRN Ret sRRANNNRNNNN TNA dr G NA RrN ERAN nr tNrRe Rn NRA Are narken igen. Hon visste det, ochlikvälfortfor hon att ila framåt, utan att tänka på att stanna eller se sig tillbaka. Doktor Richard var fri, och detta var tillräckligt för hennes samvete. Han var fri, och om det än vore n olycka att älska honom, så var det likväl inte någon synd — liksom om en olycka, wartill vår vilja säger ja, inte nästan alltid vore synd! Hennes tants afundsjunka anmärkvingar rörande doktor Richard och hennes nors kärleksfulla kommentarier öfver hans ;fta upprepade besök ijödo som musik i henes öron — en sirevlik musik, som gjorde giltig för dv klippor och sandbansar, hvilka hennes lilla farkost hastigt närnade sig. Ack, om det vöre sannt! Om han verkligen tyckte om henne! Om han kom och ,esökte dem för hennes skull! Om ban hade ört sin fotter dit derföre att han önskade tt hon skulle bli hans barns moder! Tänk mm han hoppades att fästa henne vid sig med le ömmaste och fastaste band, som mennikan känner! Hon var allena i detta ögonblick, nen vid denna tanke dolde hon dock ansigtet i våda händerna. Hon var så lycklig att-hon nappast kunde bära det. Hon tänkte vi erligen äfven, att hon måhända hade m agit sig — att doktor Richard inte hade ådana afsigter som hennes mor trodde och wennes eget hemliga hopp tillhviskade henne, nen om han icke hyste dessa önskningar nu, så kunde de dock vakna hos honom med tis len. Få qvinnor, som ha makt att förtrolla n, äro okunniga om att de ega denna makt. Dora Courtenay bade tjusat många hjertan örr än nu. Hon visste att bhou hade förnåga att intaga äfven dem hvilka hon ej prydde sig om; var örn utt tro, alt hon skulle k thj om var henne så kärt? — var det väl orätt utt försöka att göra det? (Forts.) t a