— skulle Dora inte kunna göra något bättr n att taga emot hans uppmärksamhet. Ia en högst intagande man, sade hon me irme, och jag skulle ingenting hellre önsk: a se min snälla Dora försörjd innan jag dör. Men tanken på att Dora skulle bli försörjd af tiggaren såsom hon kallade honon göt olja på elden at mrs ILuans vrede, och Gud vet hu:u högt dess låga hade slagit upp om icke madame Bernard i detsamma had kommit in med en biljett, som hon räckt Dora. Den var från doktor Richard och erinrad henne om hennes Jöfte att den följande dagen besöka Eva. Han,sade tillika, att on de inte tyckte att klockan tio var för tidigt skulle den dams vagn, hos hvilken Eva uppehöll sig, vid denna tid komma och hemtz mrs och miss Courtenay samt mrs Luan. Doras ansigte strålade af glädje och trium då hon högt uppläste denna biljett, och de var med den mildaste tförebräelse hon sade Ser ni nu, tant, att jag hade rätt! Mrs Luan var tyst och sur. och mrs Courtenay var full af barnslig fröjd. En vagol sade hon. HDen der damer måste således vara riktigt rik. Det skull inte förvåna mig om bon tagit lilla Eva til sig för en tid. Men stackars barn, hvad skal hon väl säga, när hon sedan mäste återvändå till sin fattigdom? Föräldrar borde betänke sådant på förhand. Och härmed skakade hon på hufvudet oci uppgaf en filosofisk suck öfver doktor Ri chards obetänksamhet. Dora vek ihop sit bref och gick in i sitt rum för att ännu er gång läsa igenom det. Då gang börj sluttning, gar det sedan S Dora närmade sig i snabb fart de djup hvarifrån det är hopplöst att kömma upp på släta