Aftonbladet – 3 oktober 1868, sida 2

rad, förmådde hon icke tala. Ilon stammade och stammade och blef nästan obegriplig. Dora betraktade hennes blossande och upprörda ansigte, och såg derefter bort till sin mor för att söka en förklaring. Din tant är ond på stackars doktor Richard, sade mrs Courtenay. En låg, simpel äfventyraret stammade mrs Luan; — hur vågar han? Hvad är det då som doktor Richard har ejort? frågade Dora med en liten förtrytelse. Han är inte någon doktor! sade mrs Luan. Nej, det är han inte. Jag vet hvad en döktor är. Tant, hvad är det? Reta henne intex, hviskade hennes mor. Hon är ursinnig derför att hon tror att doktor Richard inte ämnar bålla sitt löfte om bjudningen. ÅAh, tant, sade Dora, är det väl möjligt att ni iate in att doktor Richard talte så för att öfverraska Kva i morgon? Han såg hela tiden på mig helt betydelsefulit. Detta förbättrade icke saken. Hvarföre ser hen på dig, den tiggaren? Stackars mrs Luan! hon var sjelf nästan on tiggare; men i sin vrede kunde hon likväl icke hitta på något värre ord mot förnärmafen. Dora sade ingenting. Hvad kommer han hit för? fortfor mrs Luan. Han är gammal — han är fattig — du kan inte vilja ha honom! Dora blef blossande röd. Tant, började hon, men mrs Courtenay iforöt henue en smula förtrytsarmt. arskaper! sade bon, Dora ker iute på att taga någon, men jag mäste säga, ad ifven om doktor Richard kommer hit för hennts skull — hvilket jag trör att han gör