i Dora. Jag har der en ung dam som väntar på lilla Evax På mig? sade Eva och såg helt iutresserad ut. Dora nickade, tog henne vid handen och förde henne med sig. De gingo in i hennes rum, och der presenterade hon sannolikt Eva för bruden, ty doktor Richard log då han hörde en hel -hop förtjusta skri inifrån. I Strax derefter kom Eva ut med dockan i sina armar och sprang fram till fadern med tindrande ögon och kinderna blossande af glädje. Ack, se pappa! ropade hon. Sel Doktor Richard lätsade vara mycket verraskad, och allt skulle ha gått för ligt, om icke mrs Luan hade yttrati en tv: och vresig ton: Den der dockan lefver inte länge — hon har lungsot!, Dockor dö intg, sade miss Eva näbbigt; men de kunna inder. ingeniannan skrattade. ad vred blixt uti 3 och Dax och rta och bedrö vade ut, ty hellä:s rod5ad saknades på Evas mörka kinföch alltemellanåt visade sig en hektisk glöd der i dess ställe. Hon var äfven ett sjukligt barn och åt litet. De präktiga ky garna kunde icke fresta henne, och tårtan ville hon icke ens smaka. — Ack, det är en sorg som väntar honom der, och han vet det,, tänkte Dora; men doktor Richard var medveten om mtida sorg, visade han dock icke sina farhågor för sina vänner. Han var så glad och munter sum han kunde vara och roade sig med dessa små utflykter på fantasiens område, hv om de ock roade Dora, likväl alltid g henne bedröfvad, emedan de visade hu del det praktiska i hans lif, (Forts) r