Aftonbladet – 2 oktober 1868, sida 2

DORA). Roman i två delar af JULIA KAVANAGH Öfversättning från engelskan af C. J. Backman. Men Doras första vår var knappast förbi, hennes Maj stod i all sin ljufva blomning. Kärleken var för henne ett hopp, en myster och ett tjusande löfte. Ett fattigt lif, fullt af arbete och sträfvan, skrämde henne icke, om denne gode och trogne ledsagare ville dela det med henne. Hon ansåg honom vara hederlig och god — behöfdes väl mera? Ty detta är Den är vigfriig därskap; I älska vi den alla, visst afseende. Vi kunde betrakta ett salt, med de unga ädelt träd fullt af lifsgrenarna belastade af blommor, och med ljuflig fågelsång bland dess gröna löfverk. Vi veta visserligen att ängen en dag skall tystna, ty vintern måste komma; vi veta att bladen skola gulna och ligga d på den vattendränkta markapen härom gör detta fägra träds korta glans och skönhet endast ännu mera tjusande för ögat. N Om denna korta varaktighet är ungdomen ika lyckligt okunnig isom trädet i skogen Um dess uppoffringar skola bli bottenlösa FA KB 178. 174, 176) 17R. IRA, 11. 184, 195, 191193, 196—198, 213—216, 219, 221,22,