Aftonbladet – 2 oktober 1868, sida 2

efter att tala om hennes ritning. Ian stannade länge och gaf henne mänga råd och goda vinkar, och göra hvad hon ville, kunde Dora icke undgå att känna sig lycklig. Aftonen kom, denna afton efter hvilken Dora sa mycket hade längtat, och med den kom doktor Richard glad och liflig. Mrs Luan stirrade på honom, men mot Doras förväntan var hon stum. Skulle hon väl låta honom gå, utan att göra den vigtiga frågan? Men då doktor Richard såsom svar på hennes tacksägelse för blommorna sade: Jag bad trädgå dsmästarens hustru välja ut blommorna, afbröt honom mrs Luan. Er hustru! sade hon, liksom om hon hade hört miste. Är hon i Frankrike, doktor Richard? En djup tystnad följde på denna fråga. Dora satt andlös och kastade en förstulen blick på doktor Richard. Han rodnade, och stt par sekunder förflöto innan han svarade: Jag har inte eh hustru, mrs Luan — jag är enkling, tillade han allvarligt. rs Luao, som ett ögonblick hade sett helt triomferande ut, såg nu temligen snopen ut, och doktor Richard fortfor, vänd till Dora: Tillåter ni att jag för hit min lilla flicka för att helsa på er, miss Courtenay? Hon kommer hit till Rouen för en dag. Dora visste knappast hvad hon svarade. Hon kände sig i himmelen. on hoppades och önskade ingenting, men doktor Richard var icke en gift man. Hon behöfde icke k else eller skam. Hennes svar tycktes emeliertid vara tillfredsställande, ty han log och såg nöjd ut, medan mrs Courtenay, ehuru temligen stött ölver att doktor Richard icke ville taga sin dotter med sig för att besöka henne, frågade huru gammal den unga damen var, B