Aftonbladet – 2 oktober 1868, sida 1

rna STOCKHOLM den ? Okt. Äfven under gårdagens aftonsammanträde sysselsatte sig kyrkomötet uteslutande med prestvalsfrågan. En mängd talare uppträdde, och visade sig meningarne vara så olika, att under diskussionens OP icke mindre än 15 olika propositionsyrkanden framställdes. Sedan diskussionen förklarats slutad, behöfdes tio särskilda voteringar för att komma, till ett resultat. Hvarken utskottets förslag eller någondera af de afgifna reservationerna lyckades att för sig samla en majoritet. Deremot antogs med 30 röster emot 20 ett få slag af biskop Genberg samt med 25 röster emot 24 det subamendement af hr Malmström att till nämnde. förslag af biskop Genberg skulle fogas, såsom någonting interimistiskt, ursprungligen af grefve Hamilton framit yrkande. Härigenom har kyrkomötet beslutit i en skrifvese till K. M:t uttala den önskan, att K. M:t täcktes i sammanhang med den förut begärda revisionen at de presterliga bererdringaa arne låta utarbeta förslag till förändrade bestämmelser i fråga prestval, så att församlingarce erhölle ett inflytande vid tillsättningen af deras ilasörjare och olikheterna mellan församimgarne i detta hänseende i möjligaste måtto kugde undanrödjas, samt att, under tiden och till dess en sådan grundligare och mera omattande revision kunde åvägabringas, den förändringen måtte sättas i verket att konsistorierna åläggos atti fråga om konsistoriella pastorater fästa afseende på lärdomsoch tjenstårsmeriter vid bestämmandet af det första förslagsrummet, men att för de båda andra förslagsrummen uteslutande hålla sig till de ifrågakommande personernas skicklighet som församlingslärare samt lämplighet just för de befattningar, som skola tillsättas. Gårdagens aftonsammanträde afslutades med det tillkännagifvande af ordföranden, att handggningen af kyrkomötesfrågorna, nu så fortridit, att mötet skulle kunna afs) 7 Oktober. Kyrkomötet beslöt oc slutningen då skulle ega rum, såvida icke nå som ny framställning från K. M:t dessförinnan till mötet inkommer, I dag har kyrkomötet genomgått oc fallit de presterliga ledamöternas utlåtande om antagande af vissa delar af det nya ha boksförslaget, åtskilliga kapitel definitivt, andra att begagnas alternativt med motsvarande delar i nu gällande handbok. I den derefter förekommande frågan om ättighet att vid barndop begagna 1693 handbok hade de presterliga ledamöte, styrkt bifall till den i nämnde ämne motionen. Efter en långvarig debatt skull slutligen genom votering slitas emellan utottets mening och ett af biskop Beck formuleradt förslag, enligt hvilket 16: pformulär skulle få :begagnas alterna målsmän så önskade, dock ej vid allmän gudstjenst. Vid denna votering råkade man in i ett formelt dilemma; ur hvilket man hade synnerligen svårt att reda sig. t under voteringen, d. v. s. sedan röstsedlarne voro lemnade, men innan deras öppnande bö rjat, tillkännagaf erkebiskopen, att enligt hans uppttning vore hr Beckmans förslag af den beskaffenhet, att för dess antagande erfordrades, enligt kyrkomötes-författnin två tredjedelars majoritet, och att jaktligen icke någon röstsedel behöfde förseglas och afggas, samt hemställde herr erkebiskopen mötet, om det gillade denna upp attning. Något allmännare hörbart svar på denna framställning förspordes icke, men icke heller någon invändning deremot, hvarföre arnes öppnande försiggick utan att nåzon sedel blifvit aflagd, således under förutning att för antagande af hr Beckmans g fordrades två tredjedels majoritet. oteringen utföll så, att 24 röster afvåfvns r utskottets hemställan, men 28 för hr Beckmans förslag, hvilket således, såsom icke afvande erhållit två jedelar af de afgifna rösterna, måste anses ha förfallit. Nu jjde sig likväl flera röster, som bestredo att r det Beckmanska förslagets antagande erfordrades någon qvalificerad majoritet Det innefattade icke, menade man, antagande af någon ny handbok, blott en tillåtelse att alternativt begagna en annan än den gällande. Någon framställning från erkebiskopen rörande hans uppfattning hade man icke hört. Någon formlig proposition derpå hade, sade man, icke blifvit framställd. Man påstod således; att genom den verkställda voteringen hr Beckmans förslag var antaget. På den andra sidan åter antuördes, att om denna åsigt a fra sig gällande, så skulle, i strid mot författningens meni en ny handbok kunna kapitel efter kap antagas af en enkel plöralitet inom mötet, blott man undveke att säga att den antoges definitivt, utan till alternativt begagnande. Tillika anfördes, att om än erkebiskopens hemställan till mötet icke varit en fullkomligt formlig proposition och svaret icke med klubbslag befästadt, så måste likväl den omständigheten, att ingen begärde ordet och deremot gjorde invändning, betraktas såsom ett godkännande af densamma. Retlan det örhållande, att fråga varit till de presterliga ledamöterna hänskjuten, tillade man, ka— rakteriserade densamma för öfrigt såsom tillhörande den kategori af ärenden, för hvilk örfattningen stadgar ; majoritet. (D gäller i afseende å antagande af ny bil öfversättning, psalmbok, evangeliibok, kyrkohandbok eller katekes.) Slutligen anmärkte man, att om det skulle anses att enkel pluralitet vore afgörande, så måste voteringen öras om, emedan icke någon sedel blifvit örseglad och aflagd. Erkebiskopen lät slutligen tvisten slitas genom votering. Dervid uttalade sig 29 röster för erkebiskopens uppfattning af frågans natur, och 24 emot di j nytifevis på de t omFqvalificerad majoritet för vissa 8 afgörande kan medföra, och bland ä den icke är den minsta, att bestämmandet af frågans natur öfverlemnas åt en enkel majoritet, som lätteligen kan låta sin åsigt om saken inverka på sitt votum i afseende på formen. Med tillämpning af samma majoritets beräkning som i föregående. fråga 1ö, likaledes förslaget att presten skulle ega att utesluta förmaningen till -faddra e di dessa ej vilja ) LL Ce i or