ME SULBR VISTA SULLLTIMG, VAL UPPE, BPR pI stes flera adresser, deribland en ifrån franske arbetare, hvilken, daterad fängelset S:t Pelagi n-)i Paris, ogillar det beslut af arbetarekonggressen i Brässel, hvarigenom densamma förPg I nekar frihetsoch fredsligans existensrätt och ett bref från doktor Jacoby i Königs pI berg, som uppmanar till associering med der te internationella arbetareföreningen. Von Beus från Dresden, hvilken refererade om den pi r; dagordningen stående militärfrågan, tillstod blatt han visste föga nytt attsägai detta ämne, och betecknade slutligen sig sjelf såson 2 en handlingens och icke ordets man. De af honom i centralkomitens namn framställda resolutionerna lydde sålunda: Fredsoch frihetsligan, som utgår från der grundsatsen, att afgörandet om krig och fred endast och allenast är nationernas sak, förklarar: De stående armterna utgöra ett absolut hinder för folk ens fred och frihet, ty 1. grunda de sig på den obetingade lydnader, befria den uniformerade medborgaren från ansvar för handlingar, som utföras på den öfverordnades befallning, äfven om denna gäller de svåraste förbrytelser, mord, våldsam kränkning af lagen, ja till och med förgripelse på grundvalen för den statsborgerliga tillvaron, på örfattningen. I det de undergräfva karakterens sjelfständighet och den: enskilde medborgarens r I frihetskänsla, skapa de tillika den enskilde makta I innehafvarens herravälde, csesarismen. Men en i I Ceesars frihet och maktfullkomlighet är oförenlig d o iIPRP20 sol oe med den borgerliga friheten, likheten inför lagen och den samhälleliga rättvisan. (Derefter följa ytterligare tre punkter). För att undanrödja alla 1 dessa olägenheter förklarar ligan, att de stående armåerna måste afskaffas och att den unge med2 I borgarens uppfostran till fosterlandsförsvarare är Il oskiljaktig från folkuppfostran i allmänhet. Af-de I I vapenöfvade medborgarne skall bildas en allmän, ? I välorganiserad folkhär, såsom den Schweiz till sin i lycka redan eger. Men alldenstund de stående -jarmberna först då kunna afskaffas, när den rena och oförfalskade folkviljan afgör om statens och samhällets organisation, men ligan redan nu vill söka att förhindra kriget, så besluter hon att för sådant ändamål använda följande medel: a) I händelse af krig skall byrån genast inkalla konGresse; medlemmarne skola anse sig såsom kallae till denna kongress, äfven om byråns uppmaning skulle uteblifva. b) Besluter ligan att sätta sig emot ett krig, så förpligta sig medlemmarne Jatt med alla dem till buds stående medel understödja hennes åtgärder och på intet vis, vare sig I direkt eller indirekt, genom arbete, deltagande i lån o. s. v.-gynna kriget. c) Ligan helsar med glädje alla arbetareföreningars och arbetarekonI gressers mått och steg emot kriget och uppmanar Idem att äfven understödja sina beslut genom I praktiska åtgärder. Som en allmän afväpning först då kan inträda, när Europas Förenta Stater blifvit grundade, så är tills vidare någon diskussion om denna eventualitet icke behöflig. , Såsom man kunde vänta, blefvo dessa resolutioner efter en två timmars debatt, hvari förnämligast G. Moynier från Geneve, en hr Grinder från Heidelberg, en pariseradvokat vid namn Hendle, en dr Ladendorf, en amerikanare vid namn Low och redaktören för den i Freiburg utkommande tidningen Conföderö hr Schmidt, deltogo, enhälligt antagna af församlingen, hvars hållning, det måste sanningen likmätigt erkännas, på det hela var allvarlig och värdig samt på ett högst berömligt sätt skilde sig från den första kongressen i Gentve. Kongressens andra sammanträde följande dag var något mera besökt. Chaudet från Paris redogjorde för dagens diskussionsämne, den sociala frågan, och framställde i fransmännens namn följande förslag: I afseende på den andra frågan förklarar kongressen: Under de europeiska nationernas nuvarande tillstånd af gestaltning eller utveckling äro de ekonomiskt-sociala intressena, som motsvara de tre stora formerna af mensklig verksamhet, med andra ord landtbruks-, industrioch handelsverksamheten, folkens ojemförligt vigtigaste och ursprungliga intressen. På detta stadium af civilisation är det nödvändigt att i frågan om krig och fred framför allt icke längre taga i betraktande regeringarnes eller furstarnes mer och mindre vexlande eller egoistiska politiska sträfvanden, utan fastmera dessa stora ekonomiskt-sociala intressen. I allmänhet fordra alla arbetares väsentliga intressen ett genom frihet garanteradtfredstillstånd och aktning för hvarje avtonomi, och ett sådant tillstånd allena kan befrämja deras sträfvanden att genom rättvisa och utjemning af klassåtskilnaden vinna en omgestaltning af det ekonomiska systemet; i följd hvaraf kriget blott då synes rättmätigt, när det har till ändamål att försvara område, sjelfständighet och frihet. Kriget är otvifvelaktigt stridande emot de stora ekonomiska eller sociala intressena, så snart det kan hafva till ändamål eller resultat ett befästande af militarismen eller centralisationen. I alla händelser må frågan, huruvida den politiska anledning man åberopar såsom bestämdt skäl till ett krig förmår uppväga de stora ekonomiska och sociala intressena, hädanefter ej annorlunda afgöras än genom folkets fria uttryckande af sin vilja. . Dr Ladendorf från Zärich förklarade ityskarnes namn, att äfven dessa erkände nödvändigheten af en förbättring i arbetarnes ställning, derest man ville se freden betrygad, och framställde likaledes ett på denna asigt grundadt förslag i ämnet. Då emellertid hr Bakunin i detta förslag saknade ordet egalite, tog han sig deraf anledning att sjelf uppställa ett nytt program, som till åvägabringande af-en ekonomisk jemnlikhet framför allt yrkade på arfsrättens upphäfvande. Emot Bakunins mening uppträdde isynnerhet Venedey. Att antaga ett slikt förslag, sade denne, vore att föra arbetarne till en annan Junislagtning. I det tyska förslagets anda talade hrr Beust, Gögg och Moynier från Gentve, i det franska förslagets bland andra hrr Roussel, Richard och Fribourg från Paris. På förslag af ryssarne och polackarne skulle omröstningen öfver de föreliggande förslagen ske nationalitetsvis, och uppsköts densamma till eftermiddagen. Den på eftermiddagen företagna omröstningen efter nationaliteter, lemnade det resultat, att tyskarnes förslag antogs med sju röster. Detta förslag hade följande lydelse: Under erkännande af, att arbetarnes sträfvan att tillkämpa sig politisk social befrielse är fullkomligt berättigad och för folkens hela frihetsoch fredsutveckling nödvändig — under erkännande af, att cesarismen och alltså det inre och yttre kriget blott kunna undanrödjas, om proletariatet icke längre lemnar material för dynastisk och personlig egennytta och äregirighet — förklarar kongressen i afseende på den ekonomiska och sociala frågan: 1. att i verkligt demokratiska statsförfattningar och lagar likasom särskildt i den allmänna lika valrätten, i den fulla press-, föreningsoch församlingsrätten väl de första medlen till sjelfbefrielse erbjudas, men att 2. de icke förslå till häfvande af det sociala grundonda, lika litet som de garantera återställandet af rättvisa i den ekonomiska intellektuella verlden, att derföre 3. den annalkande politiska rörelsen tillika måste vara en väsentligt social, som omfattar medborgarens, d. v. s. menniskans alla rättigheter — slutligen förklarar kongressen, 4. att det ej är dess uppgift att fatta bestämda beslut om, huru detta bäst må kunna ske; den anser endast 5. i fredens och frihetens intresse nödvändigt, att det sistnämnda såsom personlighetens sjelfbestämmelse äfven måste vara hörnstenen för allas socialvälfärd. Det vid början at kongressens sammanträde den 24 dennes gjorda meddelandet om detta förslags antagande helsades af församlinsen med bifallsvttrinsar. I frågan om kvr