Aftonbladet – 28 september 1868, sida 3

sam blick, De skakade hand med hvarandra, och han var gången. SJUTTONDE KAPITLET, Jag undrar hvart han ämnar sig eller hvar hans rika patient bor?, Tänkte Dora. Kära barn, hvad du ser upphetsad ut! sade mrs Courtenay, då hennes dotter åter kom in med en tankfull blick och satte ljuset ifrån sig. Har du hufvudvärk? Nej, visst inte. Jag tänkte bara på huru god doktor Richard är. Han lofvade att föra med sig blommor åt mig från landet. Ja, han är då den bästa menniska under solen! utbrast mrs Courtenay och knäppte ihop sina små feta, hvita händer — inte sannt, mrs Luan? Dora såg nu att hennes tant hade kommit tillbaka och att hon åter var densamma som fordom. Hon svarade helt lugnt: Jag är säker om att doktor Richard är gilt. En jordbäfning skulle icke kunnat framkalla en mera förfärlig skakning hos Dora än dessa ord gjorde. Det kändes som om golfvet gungat under hennes fötter — som om rummet, med hennes mor och mrs Luan, svängt rundtomkring för -hennes svindlande ögon. Hennes hemliga hopp och önskningar afslöjade sig i ett ögonblick för hennes själ, och den känsla hon derför erfor var våldsam och sönderslitande. Hon kunde icke yttra ett ord, utan satte sig ned blek, andlös, full af ångest och blygsel. Mrs Courtenays bestörtning, ehuru icke så djup som hennes dotters, var dock ganska stor. Giftl sade hon i en förolämpad ton, son röjde att hon icke ansåg möjligt att dokto Richard kunde ha gjort sig skyldig till et sådant brott; det kan jag aldrig tro!