Aftonbladet – 26 september 1868, sida 3

? dra voro fullkomligt öfvertygade att det skulle (finnas englar med bland lifvakten. När derför ryktet berättade för dem att konungen skulle komma, så klädde de sig i högtidskläder, stoppade matsäck i skrinet och togo hustrur och barn med sig för att i stora skaror. vandra ned till stränderna af Dalslands kanal. Andtligen kom Laxen simmande i vattenbrynet, med alla de kungliga på ryggen. Landtfolket spejade och spejade efter den väntade uppenbarelsen, men ingen gloria, inga skimrande englar, syntes till. Blott några vanliga menniskor stodo på Laxen och helsade åt ömse sidor. . Så hurra då, bönder! ropade plötsligt en röst. Det var länsmannen i orten, och då folket hörde hans stämma ljuda så blef det ett hurrande utan like. De som stodo på Laxryggen viftade till tack med sina näsdukar, och så fortfor man så länge man ännu såg en skymt af hvarann. Sedan satte sig det församlade folket åter ned för att vänta på kungen, ty ingen kunde öfvertyga dessa landets enkla barn, att den långa herrn som helsat på dem var landets fader. Troligen sitta de på stranden ännu och vänta, såvida linte regnvädret har förmått dem att återvända hem. -I Vid Håfverud fingo de närvarande dock lett tydligt bevis på att den höge resanden :licke var någon vanlig menniska. TidninIgarne berätta nemligen: I berghällen vid Jaquedukten inskref konungen sitt namn. I Den starkaste stenhuggare behöfver god tid Ipå sig för att med sina skarpa verktyg riIsta ett namn i sten, men konungen han skref Isitt namn i berghällen utan det ringaste beIsvär. En sådan namnteckning förtjenar I verkligen att bevaras åt efterverlden, om icke för annat så för kuriositetens skull, ) På Torrskogs kyrkvall hade allmogen rest Jen minnessten högtiden till ära, så att också kommande slägten måtte kunna fröjda sig åt den glädjerika händelsen. Denna ide förItjenar efterföljd, och som vi hoppas skola dylika stenar resas upp utefter hela kanalMlinien, till stor gamman för kommande tiders Dybeckar, som ett tusen år härefter samla I fornminnen. Den mest imposanta delen af festen stod vid Lennartsfors. Der steg entusiasmen så högt att man spelade Kung Carl den unga hjelte vid afresan, och ett lifligare uttryck af beundran kan man väl icke tänka sig. Det var i sin genre lika gripande som då skarpskyttarne i söndags på Börsen buro hr August Blanche på sina axlar under afsjungandet af marseljäsen. Bland hedersgästerna vid skarpskyttefes.ten på Börsen saknades en af den fosterlär.dska sakens varmaste vänner, hr biskop Björck, den samvetsömme herden, som vid kyrkomötet visat sitt nit att vilja arbeta för skarpskyttarnes salighet. Hr biskopen har genom att uppträda mot de förargelseväckande och störande vapenöfningarne på söndagarne, förvärfvat sig en sann erkänsla af alla verkliga vänner till skarpskyttarne, ty hvem vill väl se de raska gossarne evigt förtappade om det kan undvikas? Sedan de täflande skyttarne nu lemuat hufvudstaden kan åter publiken skänka sin fulla uppmärksamhet åt andra täflingar, och då blir det först och främst teatrarne som man vänder sig till. Operan -lefver ännu höstlif, d. v. s. att den bjuder ännu på det gamla och lätt åtkomliga, tills krafterna hinna samlas och arbetsifvern kommer i gång, För någon tid sedan omnämndes att två inhemska musikaliska arbeten, Riccardo och Ungmors kusin, voro bestämda att uppföras under den kommande säsongen. Kompositörerna namngåfvos då, men nu tror man sig också känna textförfattarne. Libretton till den först nämnda operan lär vara af hr Arlberg, efter en tysk ide, och den senare är en Jokalisering från franskan af hr Wallmark. Åfven en tredje kompositör har inlemnat ett arbete, som blifvit antaget. Det är en opera med titeln En äfton på Haga. Såväl textsom musik äro af samma anonyma författare. Bland personalen i operan lära förekomma Gustaf III, Bellman, Armfelt, m. fl. ryktbarheter från deras tidehvarf, Dramatiska teatern lefver på sin sista nyhet Didier, men det är ett tynande lif, ty oaktadt det mästerliga utförandet har pjesen icke vunnit stora sympatier hos publiken. Mindre teatern utvecklar den största verksamheten, och kommer det att fortfara som hittills, så skall man der under ett år få se en lika omfattande repertoir som en vanlig teater bjuder på under fyra säsonger. Under loppet af tio dagar har den nya salongen v4rit vittne till en stor framgång. Min bistru vill ha roligt, ett fiasco — Lefve konkyrrensen ! en mindre framgång — Aurores tädskor, och en succs de rire — Vårt Tjentstfolk, I morgon upptar programmet icke, mindre än sex akter, och redan i nästa vecka väntar man ännu flera nyheter på, repertoiren. Det är ju ett sprittande be, På Djurgårdsteatern regera fortfarande hrr Offenbach öch Hervå, men de som ännu en Säng I fr vilja besöka de glada komponisterpa i det gröna måste skynda sig, ty snart är flyttningen inne och då packa hertiginnorna, prinsarne och riddarne in, och flytta äter från sitt sommarnöje upp till backarne på söder. Ett offentligt nöje, som på sista tiden varit mycket populärt, är Skånska husar-sextettens konserter i Berns salong. Dessa aftonunderhållningar hafva genom den uppmuntran, de rönt kunnat fortsättas längre än ämnadt var, och de skickliga musikanterna skola n förstå att blåsa ihop en talrik publik äfven till den nya serie af konserter som nu börjat. Richard. FRE MIM ae bam li tr — FE FR: Rättegångsoch Zolissaker. ÅOlhueckohömndelea Fn 10 åns mna AH en