Aftonbladet – 26 september 1868, sida 2

nn, I nerligt skarpsinnigt hufvud, och allt hvad, hon (fattade var att doktor Richard rådde till att förgifta henne. Hon kunde icke tala, men hennes ansigtsmuskler arbetade och hennes händer skälfde af vrede. Kanske märkte han dessa tecken, kanske kände han äfven att han hade talat alltför fritt i en rent rivat sak. I alla händelser såg han på sin klocka och reste sig EPP: lik en som suttit öfver ott bestämdt klockslag. Nu får jag inte vidare se er På nåj dagar,, sade han, i det han tryckte mrs Courtenays hand till afsked, ty jag reser ned åt landet i morgon; men jag hoppas att finna er lika frisk när jag kommer tillbaka, Om någonting skulle fattas er under mim frånvaro, så vill jag råda er att vända er till doktor Le Roux. Han räckte henne ett kort under det han talade. Mrs Courtenay betraktade det med barnslig nyfikenhet. Jag förmodar att lan sköter edra patienter i er frånvaro? sade hon. Han skulle göra det, svarade doktor Richard likgiltigt, ifall jag hade några, patienter att sköta; men olyckligtvis är detta inte fallet. Han talade en smula vårdslöst, som om denna sak var honom follkomligt likgiltig. Dora betraktade honom med ofrivilligt medlidande, Han var öfver tretio år, och han hade det oaktadt gjort så föga framsteg på sin lefnadsbana. Doktor Riohard vände sig nu för att taga farväl af mrs Evan, men hon hade lemnat rummet, sannolikt för att slippa räcka honom sin hand. Doktor Richard gjorde icke någon anmärkning och vände sig om till Dora. Hon hade tagit ett ljus för att lysa honom utför trapporna,