Aftonbladet – 26 september 1868, sida 2

I födda prinsar, hvilka ni beröfvar deras rätt Eller har ni förnärmat er granne? — någon. ting helt vanligt — nåväl, om ni inte kar försona honom, så döda honom! Om ni förorättar en menniska, så lemna icke i hans makt att hämnas på er. Jag förklarar att jag på det högsta beundrar den mannen. Det är riktigt trefligt att höra mord, rån etc. omtalas på detta lugna och opartiska sätt. Således beundrar ni honom inte? sade Dora. Jag skulle inte beundra honom! — en af hans volymer är aldrig ur min ficka. Jag bara beklagar att den hederliga gamla själen är död och inte kan skrifva ledande artiklar i tidningarne och hålla tal i representantförsamlingar, Den stora skilnaden mellan honom och oss, vanslägtade, moderna menniskor, är att vi förlorat den sköna uppriktighet, som utmärker honom. Ja, jag fruktar att den är borta; men, fortfor han och betraktade Dora med ett leende, jag predikar i öknen, sanningen att säga, hade jag aldrig velat föreslå er att läsa den der boken. Det var er egen önskan ni följde och inte mitt råd, som ni vet. Jag hatar mr Templemporex, sade mrs Euan ter; han är en bedragare — en tjuf! Hvaröre äro vi tiggare och han rik ? Tant! sade Dora varnande, högligen missnöjd öfver detta nya utbrott. oktor Richard log. Den der Templemoore är en narr., sade han; sedan khan förfördelat mrs Luan, borde han ha begagnat något Machiavelistiskt sätt att lugna henne — genom att ge henne en vacker andel af arfvet, till exempel, eller om detta var för dyrt, en fördelande, kylande medicin af något slag. Mrs Luan förstod icke alltid ironi eftersom hon icke var begåfvad med något syn2