Aftonbladet – 26 september 1868, sida 2

Ja, den vackra melodien till hvilken Moor diktat sin vackra sång om Taras Harpa. Mrs Luan var tydligen i en mycket retlig stämning denna afton. Jag hatar mr Templemoore, sade hon En gemen bedragare! Han bedrog Paul: han bedrog John, han bedrog Dora på mr Courtenays penningar. Alla vände sig om mot henne, förvånade öfver detta utbrott. Doktor Richard såg mycket öfverraskad ut. Slutligen sade mrs Courtenay: Men, kära mrs Luan, inte var det något bedrägeril, Jo, det var det, påstod mrs Luan, hvars händer skälfde under det hon sysslade med sitt lapptäcke, Nej, tant, det var det inteo, sade Dora lugnt; derpå vände hon sig om mot doktor Richard och gaf honom den förklaring som detta uppträde kräfde. En vår onkel lemnade sin egendom till denne mr Templemoore, och ehuru han inte förtjenar något tadel, så äro dock så plågsamma minnen fästade vid hans namn, att det aldrig nämnes ibland oss. Doktor Richard svarade icke härpå, utan började tala om andra saker. Måleri hade ledt till frågor, musik till en obehaglig scen -— han försökte nu litteraturen. Hvad tycker ni om Macchiavels Furste? frågade han. Dora gaf honom ej något direkt svar, utan sedan hon gifvit honom en allvarlig blick, sade hon: Ni benndrar tydligen inte den mannen, doktor Bichan : Jag ber så mycket om ursäkt — jag beundrar verkligen den hederliga, ärliga själen. Läs bara hyad han säger om eröfringar. Onskar pi intaga ett konängarike, miss Courtenåy? Laga då att ni tar lifvet af de in