Aftonbladet – 25 september 1868, sida 3

ra ret Uvatrtetingenl I KaSselnen. JInqvarterade skarpskyttar. Rättegångsoch Pollssaker. Angifven för bedrägligt förfarande. Mjö handlaren Lars Petersson, boende uti huset A 49 vid Stora Badstugatan på Norr, har blifvit två personer, med hvilka han haft affärer, neml gen bagarne Pehr Malmström och Johan Linc angifven för bedrägligt förfarande, eller att del ha lemnat undervigt, dels dålig vara; och upp skattar Malmström den förlust han derigenom ur der åren 1866 och 1867 samt början af innevarand år lidit till minst 3000 rdr; hvad Lind förlora vid handel med Petersson är ännu icke utredt Petersson, som ett par gånger, senast i dag, va rit inkallad till poliskammaren, nekar för angif velserna, oaktadt två vittnen intygat riktighetei af desamma. Målet uppsköts. Mjölhandlarei Petersson, hvilken för några år sedan var en fat Itig rättare på lägenheten Ingenting under Carl berg, bar samlat betydlig förmögenhet och är nt egare till flera hus härstädes. — I fyllan och villan. Förre kusken Carl Pete: Lindgren, boende uti huset n:r 28 vid Qvarters I gatan, hade i sistlidne Juli månad uti försäkrings bolaget Skandia för 1000 rdr assurerat sitt lös örebo, ehuru detsamma icke anses vara värd fjerdedelen af denna summa. Alltsedandess har Lindgren då han varit drucken öppet sagt, att han skulle sätta eld på huset, för att förtjena penningar, och bland andra vidtalat artillerister Oscar Rudolf Lundström att, emot ett arvode af 150 rdr, dermed vara sig behjelplig. Slutligen hade Lindgren sistlidne onsdag uti vedboden, belägen intill de af honom förhyrda rummen, sam manfört åtskilliga brännbara ämnen, hvaribland ett kärl med stenkolsolja, under yttrande att på tändningen skulle under nattens lopp ske; men hade alltsammans dervid stannat. Lindgren kallad och Lundström reqvirerad till poliskammaren uppgåfvo i dag vid förhöret derstädes sanningsenligheten af det som emot dem blifvit angifvet; men sade Lindgren att hvad han pratat och gjort endast skett i galenskap; och Lundström i sin ordning påstod att han alldeles icke ernat hjelpa Lindgren att sätta eld på huset, utan tvärtom afrådt honom derifrån. Som någon mordbrandsanläggning egentligen icke utförts, så fick målet bero; dock öfverlemnades Lindgrens brandförsäkringsbref till den vid förhöret närvarande verkställande direktören i Skandia, häradshöfding Dufva, på det att försäkringen skulle bli anullerad, och Lindgren, hvilken påtagligen ibland lider ar delirium, icke skulle komma i frestelse att bli mordbrännare. — Uppflutet lik. Sistlidne onsdags f. m. anträffades, uppflutet vid Sutthoffsbro, liket efter en okänd mansperson. Den döde, som synbarligen legat länge 1 vattnet och är afförd till stadens bårhus å Kungsholmen, var klädd i rock och byxor af mörkt sommartyg samt svart klädesväst. — Rymmare. Kristianstad den 23 Sept. Kronolänsmannen Wingren i Bjäre härad gjorde för någon tid sedan ett besök bär i staden. Vid detta tillfälle upplånade han i en af härvarande bankinrättningar några hundra rdr, hvarefter han i sällskap med några bekanta reste till Kjöbenhavn. I stället för att återvända tillsammans med sina reskamrater, föredrog han att medfölja en af de haländska ångbåtarne, enligt egen uppgift af det skäl, att nämnde ångbåt skulle lägga till i Båstad. Han fortsatte emellertid resän till Göteborg, derifrån han sannolikt begifvit gig af till Amerika, efterlemnande maka och flera minderåriga barn i ytterst torftiga omständigheter. För några år sedan, då Wingren var länsman i Vestra Göinge härads distrikt, gjorde han en ytterst skandalös konkurs, som väckte allmänt uppseende; men han gi utan, hvad man i det längsta ville betvifla, han ut-. nämndes kort derefter till länsman i Bjäre härad, troligen af undseende för hans fattiga och olyckliga familj. Nu har han emellertid satt kronan på sitt dåliga beteende genom att öfvergifva hustru och barn och låta dem hemfalla åt nöd och elände. (KRISTIANSTADSBLADET.) — Skilsmessa fier 40 års äktenskap. Vid Vestra Göinge häradsrätts hösteting den 19 dennes förekom bland andra följande mål: Hustru Maria Fredrika Larsdotter i Oretorp af Wankifva socken hade till sistlidet vinterting instärmt sin man åboen Per Månsson derstädes, med påstående om äktenskapsskilnad på den grund att ban under en längre tids förlopp ofta handgripligen misshandlat henne och fällt hotelser, som kommit henne att frukta för sitt lif. Under rättegångens lopp har sådant med 9 sammanstämmande vittnen blifvit intygadt och har dessutom framgått att vid äktenskapets ingående Maria Fredrika Larsdotter medfört den förmögenhet, för hvilken deras gemensamma hemman blifvit inköpt. Under den förfutna tiden har förmögenheten ökats så att den nu af väl underrättade uppskattas till 16 å 17 000 rdr. Svaranden har ständigt varit elak och girig, så att han nekat de siva det allranödvändigaste och hans snålhet lär gå så långt, att han ej ens näns anskaffa de för åkerbrukets skötande nödiga kreatur och redskap och hans bo lär vara sämre in en fattig torpares. — De åldriga kontrahenternas uppträdande väckte stor sensation bland åhöarne, men detta tycktes röra den fule och snuskige mannen lika litet som domarens föreställninsar, dem han med ett cyniskt Ingn afhörde. Såsom svar på ett af hustrun förut inlemnadt förikningsförslag af innehåll att hon för sig och baren skulle bekomma halfva gemensamma förmösenheten inkom nu Per Månsson med ett annat, varigenom åt hustrun erbjöds 4000 rdr, af hvilka hon dock endast skulle uppbära 6 procents ränta, nen hufvudstolen vid hennes död återfalla till mannen eller hans arfvingar. — Svaranden begärde rtterligare uppskof för vittnens hörande, hvilket f käranden bestreds, och affärdades de värdiga nakarne med löftet att utslag vid tingets slut kulle meddelas. Reflektionerna öfver detta sorgiga bevis på mensklig råhet göra sig sjelfva. (K.B.) icke blott fri från straff,