Aftonbladet – 25 september 1868, sida 2

UTRIKES, SPANIEN. Från Spanien innehålla de senast ankomna utländska tidningarne inga andra nyheter än telegrafens osäkra och motsägande meddelanden. Enligt Köln. Zeitung var uppresningen väntad sedan veckor, för att icke säga månader, och man försäkrade att denna gäng samtliga liberala fraktioner hade förenat sig till et gemensamt slag, i första rummet till störtande af Gonzales Bravos kabinett, sedan till kammarillans aflägsnande och slutligen, om det skulle lyckas, till drottning Isabella II:s abdikation. Det hette vidare, att marskalk Serrano hade öfvertagit högsta ledningen öfver hela rörelsen, hvilken skulle börja samtidigt i södern (Cadix), i östern (Barcelona) och i norden (i Aragonien och Galicien) och — framskjutas mot centern and Vidare, att de till Kanarie-öarne ömda generalerna skulle begifva sig till Andalusien, Prim från London till Galicien och de i Frankrike internerade spanska officerarne till Catalonien och söka få öfvertaga befälet öfver de i dessa provinser bildade kolonnerna. Slutligen påstods det ligga i planen att för drottning Isabella afskära återtåget till Madrid och att tvinga henne att resa till Frankrike. Eger detta sin riktighet, så förklaras drottning Isabellas brådskande återfärd från San Sebastian till hennes hotade hufvudstad innan den beramade sammankomsten med kejsar Napoleon i denna hamnstad och monarkinnans besök i Biarritz kom till stånd. Att Gonzales Bravo icke kände sig vuxen de eventualiteter som inträdt finner man af underrättelsen att han i let kritiska ögonblicket tog afsked. Drottningen, af gammalt van att af nödvändigheten göra en dygd, skall, säger Köln. Ztg, svårligen betänka sig på att antaga ett liberalt kabinett, och kamarillan skall ställa sig såsom död i väntan på bättre tider. Emelertid har detta spel redan så ofta blifvit speladt, att det, ifall rörelsen blir någorlunla energisk, knappt är troligt att det äfven lenna gangen skall lyckas att befästa tronen senom momentana eftergifter. Moderados a i alla skepnader, under hvilka de fört statsrodret, bevisat sig såsom förbrukade och skickliga för en god regering; progressisterna voro under äratal förlamade emedan de icke kunde . bli ense om den blifvande regeingen; frågan är derför denna: ha de lärt något, skola de nöja sig med hvad som kan rnås eller genom för radikala eller för djerfva orojekter ytterligare öka den längst bestående