Aftonbladet – 25 september 1868, sida 2

comst till marknadsplatsen erhöll, var planen till åldsbragden på förhand af Gällaredsboerna EE: jord, enär de förut utspridt rykte, att de skulle afva en blodig uppgörelse för en äldre oenighet nellan dem å ena sidan, samt Abildsoch en del Wessigeboer å den andra. Någon förteckning af amn å orostiftarne kunde icke ske, enär mörkret edan inträdt, och några upplysningar derom unde ej heller erhållas. — Wåld. I vår hamn, berättar Malmö Alleanda, har i dessa dagar en tragedi utspelats, som fter all sannolikhet förderfvat nn yngling för hela lifvet. För några veckor sedan anlände hit wmerikanska skonerten Evier, lastad med petrojeum. Affärerna på platsen voro afslutade, och man beredde sig just för affärd, då andre styrmannen, Frank, som varit på permission uppe i staden, återkom till fartyget, betydligt rusig samt åtföljd af två lösaktiga qvinnor. Förste styrmannen, Kreoll, som för tillfället förde befälet å fartyget, var emellertid mindre belåten med dessa objudna gäster, hvarför han vägrade dem tillträde samt förehöll ynglingen hans lättsinnighet. Häröfver blef denne så förbittrad, att han sprang på sin förman, som likväl lyckades att befria sig fri sin angripare, samt bemäktiga sig en spak, med hvilken han tilldelade Frank ett så väldigt slag, att hufvudskålen spräcktes. Dagen förrän fartyget skulle afsegla sprang ynglingen öfverbord i hamnen, och den mest uppskakande scen visade sig för dem, som voro vittne dertill. Kämpande för lifvet i den ohyggligaste dödsångest hade han redan för andra gången sjunkit under vattentar och var redan ansedd som förlorad, då några liskare anlände och lyckades få upp honom. Han återkallades till lifvet, men enligt afgifvet läkarebetyg kommer han att för alltid erhålla men af inge om ej mista förståndet. Som detta våld tilldrog sig på fartyget och således å amerikansk grund och botten, så kunde intet åtal häremot göras af stadens myndigheter, hvarför gerningen fick strafflöst föröfvas. ii — Vår behandling af åtskilliga kyrkomötesfrågor har väckt. vår kollega N. D. Allehandas misshag, hvilket emellertid ej föranledt något försök att vederlägga något enda af våra resönnemanger eller rubba någon enda af våra faktiska uppgifter, utan blott gifvit sig luft i en mängd beskyllningar. Vi skola ej uppehålla oss härvid, men hemställa till vår kollega, om det ej måhända varit i sin ordning att beriktiga den förvrängning af våra ord, hvartill en entaldigt pjollrande insändare i D. A., som tror sig polemisera mot oss, gjort sig skyldig. Den värde ins. låter oss nemligen hafva yttrat, att det är ett bedrägeri att sätta bibeln ifolkets hand, hvilken uppgift, som våra läsare väl veta, är en uppenbar osanning. Samma förvrängning ha vi visserligen förut observerat i Wäktaren, men ansågo ej då mödan värdt att uppmana till dess beriktigande. Annat är förhållandet, då Allehanda, säkerligen blott af förbiseende, medverkat till. spridande af en osann beskyllning. Allehanda-insändaren förnekar det faktum, att biskop Beckman utgifvit ett herdabref äfven med afseende på kyrkomötesvalen. Måhända det ej är tillgängligt ibokhandeln; riksarkivet torde då kunna stå till tjenst med ett exemplar.