ERE SEIENRITRA NR BRELGE (STSAKA ARI MD -AEVÄLG r marmorborden. — Derefter kommer åter en 5, I kryddbod, en brödbod, en tobaksbod, en slag. r I tarbod och så i oändlighet, hus efter hus, r jända till dess. man anländer till tullen. ÖfI verallt är det lif och rörelse, men ju längre bort man kommer, desto färre klädesrockar ser man och-desto flera linne-. och bomullsk bluser. Butikernas skyltar antaga allt mera rustika emblemer och inskrifter. Au LaI boureur, Au Cultivateur, Au Jardinier läses öfverallt på dessa skyltar. Der hafva vi befästningarne! Breda, höga vallar, vackert gräsbevuxna, präktiga promeInader. Vår stora vagn rullar utan uppehåll genom tullporten, en ståtlig jerngrind med förgylda spetsar, insatt uti en öppning i vallen. När man åker ut till landet uppehålles mansicke i porten, åtminstone icke af auktoriteterna, men väl måhända af ett stenlass, förspändt med fem kolossala hästar, den ena efter den andra, lastadt med blott en enda sten, ett sådant der ofantligt sandstens-I block, som man sedan hissar upp på ett dyIlikt block, och med tillhjelp af ännu några 1 I sådana gör till ett stort pariserhus, på hvilI ket sedan sättes några förgylda balkonger , utanpå och en concierge eller portvakt inuti, Ihvarefter det är färdigt att hyra ut. t! Far man in till staden, måste omnibusen, 2 4 j z x Å TT FP TMA liksom för öfrigt alla andra fordon, stanna. En i mörkgrönt uniformerad oktroj-tjensteman tittar in i vagnen, en dylik klättrar upp på taket. Har ni något att deklarera, mina herrar och damer? Nästan allt matnyttigt och alla dricksvaror af bättre beskaffenhet .Jän vatten skola deklarerasoch förtullas. IDetta är Poctroi, en liten inrättning, som ;Ider omkring 90 millioner francs, har man sagt mig, men som betydligt fördyrar lifsI medlen för det fattiga folket. En litre vin Ibetalar 20 centimer i oktroj, och då detta gäller såväl för det simpla vinet som för det lallrafinaste, så blir det naturligtvis den obemedlade, den som dricker det simpla vinet, I hvilken hårdast beskattas. Så är det med alla konsumtionsskatter — sade en gäng en herre, som satt på omnibustaket och med anledning af oktrojtjenstemannens besök derstädes började en liten föreläsning i statsekonomi, ganska intressant tyckte jag, fastän det just icke ligger inom området för mina qvinliga studier. En annan gång åkte jag inuti omnibusen, der äfven befann sig ett fruntimmer, som förde med sig en kruka gurkor inlagda i ättika. — Något att deklarera? sporde den röne. — Nej! — Hvad har frun i krukan? — Gurkor, herre!... Gurkor behöfva ju icke betala för sig? — Låt mig sel — Var:så god!... Skall det vara en liten gurka kanske?, — Hm, hm! Gurkorna äro inlagda i ättika, tror jag? — Ja visst ligga. de i ättika. — Då får frun betala oktroj för ättikan.:— Inga protester hjelpte. Den goda fran måste stiga ur med sin kruka, träda in i oktrojbyrån, låta mäta ättikan, i hvilken gurkorna lå 0, och betala oktroj. — Under tiden fingo vi andra passagerare sitta i omnibusen och vänta. Det lilla äfventyret skall jag aldrig glömma, ty nog är det karakteristiskt. Men nu fara vi ut från Paris och nu kunna vi föra med oss hela såar med ättika, ifall konduktören och 2e öfriga passagerarne ej hafva något deremot. Vi äro utanför barriererna och lemna snart befästningarne långt bakom oss; men ännu är vägen stenlagd, alldeles som inuti Paris. Husen hafva visserligen blifvit mindre, , men de stå ännu lika Iskaffar staden Paris en årlig inkomst af så tätt intill hvarandra. Ännu hafva vi bagarboden, tobaksboden, kryddboden och de andra butikerna bredvid cafeet, der jag ännu ser en herre ligga framstupa öfver biljardbordet. Och detta räcker ett godt stycke utanför tullen. Här är billigare att bo och alla lifsmedel äro också billigare, ty de behöfva ej betala oktroj, men det är allt en bra bit väg härifrån och till Palais Royal. Det är icke leende och vackert, alldeles icke landtligt, såsom jag är van vid. Stenga och damm, absint och biljarder. Och ud vet huru länge detta räcker. Men på andra sidan om husen ser jag vidsträckta fält, af hvilka en stor del dock är blott kalkstensbrott. Marken ser grön och vacker ut, men den är öfversållad med ofantliga hjul, som vinda upp de stora kalkstensblocken. Det är mycket nyttigt och ganska produktivt det der, men det är grufligt prosaiskt, tycker jag. A Ändtligen glesnar husraden. Snart står det blott ett enstaka hus här och der. Trädårdarne blifva allmännare. Utsigten vidgas. ag ser vackra åkerfält och vinkullar. Jag riktigt andas lättare. Der ligger ett af de detacherade fästena, som omgifva Paris på alla sidor. Det är icke något vackert att se på. En officer vandrar med långsamma steg upp mot fästningen. Han har bestämdt tråkigt. Han längtar till Cafe du Helder, Det kan jag se på hans släpande steg. Och så ännu mera fält och ännu flera vin-? odlingar. Här stora land med violblommor. Ah, hvad det doftar. Der ännu större åkrar med jordgubbar. Se sådant der tycker jag om. Och i fonden vackra skogsköjder med hvitskinande byar och landställen i skogsbrynet och på sluttningarne. Ah, det är vackert, Omnibusen stiger långsamt uppför en höjd. Men så börja åter husen, fastän af ett nåfr olika slag mot dem vi lemnat bakom oss. e äro små, illa byggda och se ut som voro de gjorda af blott ler och långhalm. Viäro framme. Här är byn, der jag bor. Nu blåser konduktören i sitt horn. Omnibusen stannar hvarannan minut och släpper af en passagerare eller slänger af ett paket, en bytta, en korg, en jagthund, en jägare, en hummer och så der vidare. Vi äro inne på en lång gata, som slingrar sig utför en brant. År detta en by? frågar en svensk, som första gången kommer hit, och han tänker då på våra små bondbyar med de rödfärgade trähusen. Det är en fransk by, en village, som har sina 2000 invånare, förutom alla parisare, som bo här på sommarnöje. Gatan vill aldrig taga slut. Bagarn, slagtarn, tobakshandlaren, kryddkrämaren återfinna vi äfven här, samma slägt, fastän med något departementala modifikationer. Der är cafeet, och bredvid bor en coiffeur,. Men det doftar så godt, icke från coiffeurn, utan från violoch smultronbladen, och luften kännes så ren. Så godt doftar det icke i Paris. En sådan luft består icke Paris sig. t I mitt nästa bref skall jag presentera byn och åtskilliga af dess invånare, såväl de stadigvarande, som de för tillfället der boende. OO nt jr br Jr kt rå Fi förd i tr fl ce Fr VR RK RKA 1 rt OM) fi AD bår Jack Er Ft Sr mm ER i DT Fr kt En JR KFD DA KR JE brtr kat JR nd JR on EN lr Hede or bc LE BY EE