dame Bernard, och hon hade berättat hode att mrs Courtenay icke mådde riktigt. väl. Men mrs Courtenay var illamående när det behagade henne och icke när det behagade andra att hon skulla vara det. Hon såg derföre helt förtretad ut öfver madame Bernards tjenstvillighet. Högst-enfaldigt af henne, sade hon med mycken värdighet, men föll derefter tillbaka till sin vanliga godlynthet och tillade i förtrolig ton: . Jag var inte illamående, doktor Richard, jag satt bara och spann. 3 Spann! sade doktor Richard helt förvånad. Jan, återtog mrs Courtenåy helt triumferande. Då folk komma till min ålder börja de att spinna som kattorna — det vill a de tycka om att sitta och fundera och tänka öfver det förflutna och sluta stundom alltsammans med en liten lur. Ni skall också ned tiden komma att spinna, och ni skall inna det mycket behagligt. Jag ville att Dora också skulle göra det en afton, då jag åg att hon satt och hade tråkigt; men hon varade att hon bara var en kattunge och nte kunde spinna ännu. Ja, men kattungar spinna verkligen, miss jourtenay, genmälte doktor Richard, i det an med synbart nöje betraktade Doras blosande ansigte, Ja, det sade jag också, utbrast mrs Courenay utan att ge Dora tid att komma fram ned ett svar. Men hon är en sådan envis icka, doktor Richard. Att spinna är för tillsam, sysselsättning för henne, och hon sä r att det skulle vara ett lika svårt tåla1wodsprof för henne som den vackra Griseliss som hon har på sttt sängombönge.s öns)