UTRIKES, BELGIEN. Den internationella arbetarekongressen, som nyligen hållit sina mötår, i Brissel, har väl icke förorsakat några så bullersamma uppträden, som fredsligan i Gendve i Sept. 1867, men den har dock genom beskaffenheten af sina förhandlingar och isynnerhet den, starkt socialistiska anda, som varit rådande i alla dess beslut, ånyo väckt regeringarnes bekymmer beträffande de radikala arbetareföreningarnes planer. Vi vilja här meddela några af de antagna resolutionerna. Angående frågan om begagnande af maskiner i stället för menniskokraft beslöts denna förklaring: I betraktande af att maskinerna höra till despotismens allra mäktigaste redskap och tillika befrämja kapitalisternas enväldighet; i betraktande af att maskinväsendets utveckling är ett nödvändigt vilkor för att ett verkligt socialt kooperativsystem (gemensamt arbete med gemensam vinst) skall kunna efterträda det nuvarande, systemet, enligt hvilket det arbetas för dagspenning; vidare i betraktande af, att maskinerna först då skola göra arbetarne någon verklig tjenst, när de tillhöra dem såsom egendom: förklarar kongressen, att maskinerna såsom alla andra arbetsred skap måste tillhöra arbetarne sjelfva och användas till deras fördel, men att redan nu de i motståndssällskap (societås de råsistance) organiserade arbetarne böra motsätta sig nya maskiners införande, på det att detta icke må ske utan vissa garantier eller ersättninjar åt arbetarne. På ett af kongressens örsta möten sysselsatte man sig med frågan om en ömsesidig och räntefri kredit. Några nedlemmar (två tyska, en engelsk och en ransk arbetare) ville väl göra gällande, att beslutet om räntefri kredit såsom regel icke passade för våra samhällsförhållanden och vore ett tomt tankeexperiment; men de strängt socialistiska medlemmarne stodo fast vid nöd vändigheten af räntans afskaffande. Vidare veslöts en resolution, att kanaler, landsvägar, skogar och telegraflinier skulle vara och för oli samhällets, d. Vv. 8. statens gemensamma gendom; att åkerjorden borde utdelas till andtbruksbolag samt jernbanorna och bergverken till arbetarebolag. På slutmötet dem 3 dennes antog kongressen en resolution till förmån tör egendomens gemensamhet. Flere nedlemmar, bland andra Tolain från Paris, edlade dock skriftlig protest mot detta be slut, betecknande diskussionen öfver hela lenna fråga såsom förhkastad och otidsenlig. ERE OA LR