Utan att ana att han hade stött henn egnade doktor Richard åter sin uppmärk. samhet åt Catherine, som först hade öppna det ena ögat och så det andra, och som m i en mycket befallande ton fordrade att dans. mästaren skulle utlemnas åt henne. Medan han var sysselsatt med barnet, re. ste sig Dora upp för att gå, Ni lemnar mig åt mitt öde sade har förebrående. Ja, det gör jag, svarade hon leende. Dermed aflägsnade hon sig och tänkte detsamma för sig sjelf: Blir jag verkligen fåfäng, efter som jag lägger så mycken vigt på hvad doktor Richard tänker om mig?a Ack, dot var icke fåfänga, som då sårade henne. Hon visste det icke, men ändå hade hon ett dunkelt medvetande derom, ty hon gick icke vidare att besöka det sjuka barret på morgonen. Sålunda gick hon miste om att träffa doktor Richard, men derföre cke om att höra talas om honom. GCatheines mor utgöt sig i höga loftal öfver howom och isynnerhet sedan han hade gifvit venne tio francs för en gammal sönderslasen tallrik, som icke var värd tio sous. Dora örundrade sig öfver doktor Richards brist på omtanke. Icke underligt att han icke ade gjort någon lycka i lifvet, då han på letta sätt slösade med sin tid och sina peningar! Men hon glömde hans synder förta gången han åter kom och besökte dem, 3Blodet strömmade till hennes kinder, då hon. n afton hörde hans steg och hans röst, i et han kom uppför trappan. Mrs Courteay uppgaf ett litet skri af glädje och slog enast i en kopp te åt honom, Doktor Richard tog emot den, i det han å samma gång bad om ursäkt derför att an köm så sent; men han Mätt trafat fa