Aftonbladet – 22 september 1868, sida 2

— Stora teatern har efter längre tids hvila åter upptagit Heibergs Elfjungfrun (Elverhöi). Såväl styckets poetiska förtjenster som den förträffliga af Kuhlau dertill satta musiken samt de med stycket på skickligt sätt kombinerade danska och svenska folkvisemelodierna äro i hög grad egnade att anslå den konstälskande delen af publiken. Den sköna ouverturen framkallade i går afton stormande applåder och de i stycket spelande tillvunno sig i allmänhet välförtjent bifall. Man torde emellertid kunna anmärka, att fröken Harling, såsom Elisabeth Munck, icke tillräckligt införlifvat sig med skådespelets poetiska anda; en ung flicka, som tecknas såsom god och ädel, kan icke på den dag, då hon skall bortgiftas mot sin vilja, visa sig så kallt skämtande och flärdfullt koketterande som nu var fallet. En annan anmärkning gäller den nuvarande instruktionen vid k. teatern. Man har efterhand börjat få bort en hop oegentligheter i uttalet af åtskilliga främmande ord, så att man numera får t. ex. höra donna, sennora uttalas donja, senjora 0. s. v.; men det vore önskligt om man ville utsträcka denna korrekthet i uttal äfven till danska namn. Det vari hög grad stötande för örat att i går höra samtliga de spelande uttala namnet Ebbesen som Ebbesen i stället för Ebbesin. Detta är ett fel, som är temligen allmänt i Sverge, der man t. ex. mycket ofta får höra den danske diktaren C. H. Andersen kallas för Andersen; men på den kungliga scenen borde icke sådana misstag få ega rum.