Aftonbladet – 21 september 1868, sida 4

lerskrift än bokstäfverna V. M., hvilka af somlige ansågos för begynnelsebokstäfverna ill Viva Maria och såsom ett bevis på skriftens klerikala ursprung, men af andra sannolikt riktigare lästes för Vendetta Men.ana (hämd för Mentana). Härom skrifver en korrespondent från Florens den 10 dennes: Detta manifest skulle icke ha fått offentlighet, om icke författarne insändt några exemplar till de monarkiska tidningarnes redaktioner; dessa funno innehållet så orimligt och äfventyrligt; att de ansågo sig böra begagna det lyckliga tillfället och bevisa excentriciteten och galenskapen af de republikanska sträfvandena i Italien. Af fruktan för re skulle de mazzinistiska organerna, såsom Unita italiana i Milano, Dovere i Genua och Italia del popolo i Neapel, icke ba vågat aftrycka skriften. Den stod först att läsa i Perseveranza med skarpa och bitande motanmärkningar. Dessa republikanska demonstrationer ha dock ingen vigt i Italien och äro blott såtillvida anmärkningsvärda, som de stå i samband med dylika sträfvanden i Frankrike, der de torde vara farligare för regeringen än här, För några dagar sedan erhöll på samma sätt ett annat republikanskt manifest offentlighet, hvilket var undertecknadt med bokstäfverna A. R. U. (Alleanza republicana universale); det stöder sig på det första manifestets förmenta verkan, tyder de moderata tidningarnes polemik mot de deri uttalade grundsatserna såsom tillkommen af fruktan för den republikanska propagandans verkningar och uppmanar folket att med ord och gerning ansluta sig till de mazzinistiska syftena samt tillsvidare med penningar understöda de tre ofvannämnda tidningarne, till dess tillfälle erbjuder sig att gå lös på Rom och i städerna uppföra barrikader mot monarkien. Dessa manifesters orimlighet ligger så för öppen dager, att många oppositionsblad försäkra, att de äro författade af Gualterio, ministern för det kongl. huset, för att derigenom få anledning att med kraft uppträda mot de republikanska stämplingarne. Man är dock allmänt. öfvertygad om, att i Italien skola dessa fn pagar icke sätta den nuvarande samhällsordningen i fara, så framt icke republiken verkligen en gång skulle bli utropad i Paris. Den enda verkan, de åstadkouma, är, att de allt trängre förbinda Italiens regering med den Napoleonska dynastiens bestånd i Frankrike, om också eljest Italiens intressen icke helt och hållet stämma öfverens med Tuilerieshofvets nuvarande tendenser. De franska truppernas närvaro på det romerska området gifver denna ställning ett betänkligare utseende, emedan de, ifall den republikanska fanan skulle planteras i Frankrike, skulle bli ett stöd för det republikanska partiet i Italien, liksom de nu äro ett stöd för det mot Italien fiendtliga reaktionära partiet. Derföre önskar också den nuvarande ministeren i betraktande af en sådan eventualitet att så snart som möjligt bli befriad från de objudna gästerna; men detta är naturligtvis ett skäl, som diplomatien icke får låtsa om. bossen