Aftonbladet – 21 september 1868, sida 3

Dora hyser en riktig fasa för det hvar dagliga, anmärkte hennes mor. Mr Browr var en mycket intagande man och han beundrade Dora så mycket; men han tyckte att hon var så hvardaglig. Och han hämnades på miss Courtenay? frågade doktor Richard, utan att fästa någen uppmärksamhet vid den rodnad, som etta ogrannlaga meddelande framkallade på Doras kind. , Ja visst, svarade mrs Courtenay helt oskyldigt, han var vår bankir, och han tog alla våra penningar. Den tjufven! sade mrs ILyan. Det var hennes penningar han ville åt! . Ja, men han beundrade Dora, genmälte mrs Courtenay med en viss förtryneg Han sade henneshår var likt mörkt guld. Dora skakade på hufvudet; och ett halft sorgset, halft komiskt uttryck spelade i hennes ansigte. Jag fruktar att det guld han beundrade var af en mera substantiel natur än det, hvarmed naturen begåfvat mig! sade hon. Som han inte var säker om att få det ena, tog han för alla händelser det andra. Den tjufven! sade mrs Luan åter. Dora skrattade, och hennes klara klingande skratt visade huru längt alla sorgsna tankar i detta ögonblick voro aflägsna från henne. Han har gjort mig en.god tjenst, tant, sade hon; om inte han. hade varit, skulle jag aldrig vetat att jag var en liten bit geni 1 fråga om ritning. Ack, doktor Richard,, tillade hon, i det hon blef plötsligt allvarsam och fäste en forskande blick på honom, jag önskar, att ni ville säga rig sanningen — jag menar inte den artiga sanningen, utan ela sanningen — rörande mina ritningar. Det törefaller mig stundom som om jag in