Aftonbladet – 21 september 1868, sida 2

erad på tLyenne bataljoner, ULL HORBIdHalteen. Dessa trupper uppställdes på dubbeldiisionskolonn på ömse sidor från tältet i rikting ned mot Lindarängen, der tre skottaflor voro uppställda, mot hvilka skjutninen skulle verkställas. Uppställningslinierna oro på förhand utstakade med små flaggor å sådant sätt att den öppna platsen mellan em vidgade sig ned emot skottaflorna. Tjuofem alnar framför tältpaviljongen var upptälld en skärm för skyttarne för hänelse af regn eller solsken. Der hade äfven rotokollstörarne sin plats. Omkring kl. 11 nlände till Ladugårdsgärdet krigsministern, eneralmajor Abelin, åtföljd af chefen för andtförsvarsdepartementets kommandoexpelition frih. Leijonhufvud samt generalstabsoficeren major Nordlander och löjtnant frih. stjernstedt. Uti tältet hade under tiden samlat sig åtskilliga af Stockholms skarpskytteförenings styrelse, till festens åskådande nbjudne honoratiores, hvaribland märktes tatsrådet Ehrenheim, amiral Tilliehöök, gereralmajorerna, Hazelius, grefve C. M. L. Björnstjerna, Lagercrantz, grefve Lagerberg ch Hägerflycht, landshötding Stråle, expelitionschefen i landtförsvarsdepartementetskansliexpedition Varenius, underståthållaren Schager, polisintendenten Sundström, prof. Bergfalk, bankdirektör Wallenberg, officearne vid norska gardesskarpskyttekompaniet, m. fl. militära och civila personer. Omedelbart efter krigsministerns ankomst började skjutningen.. De nio skyttarne voro indelade i tre skottlag, hvilka sköto i--tur efter hvarandra. Träffarne markerades efter hvarje skottlags skjutning medelst stora hvitmålade siffror, hvilka höllos framför taflorna, så att de paraderande trupperna och hela. den ofantliga folkmassan, som var utbredd längs uppställningslinierna, kunde skott för skott iakttaga resultatet, hvilket följdes med stor uppmärksamhet, och medförde ett egendomligt, i hög grad spännande intresse. Efter hand sora skjutningen fortgick anställdes beräkningar öfver möjligheten och sannolikheten för den ena och-den andra skytten att kunna uppnå de betydelsefulla 64 points. För sju bland dem försvann emellertid efter hand möjligheten att nå detta resultat, och då samlige skyttarne hade lossat sju skott hvardera var det blott två för hvilka det ännu var möjligt att göra det, nemligen pistolsmeden Liovdberg, som då stod på 56 oints, och guldsmeden Ölsson, som stod på 5. Deras sista skott afvaktades derföre med det mest spända intresse. För hr Lindberg markerades nu 9, och längs hela linien utbröt i samma ögonblick ett skallande hurra, hvilket helsade den lycklige skytten såsom vinnare af statens första pris. Hr Olsson, hade med sitt sista skott nått 7 puints, således med alla åtta skotten 62 points. I allmänhet gjordes af samtliga skyttarne vackra och jemna skott. En bland dem; hr F, Bolinder, träffades likväl af missödet att i sitt fjerde skott ha fått någon felaktighet i ammunitionen, hvilket tydligen märktes af alla närvarande vid skottets-aflossande, samt också ganska riktigt föranledde en bom. Skytten blef genom detta missöde påtegligen dekontenvanserad, så att äfven de följande skotten lemnade ett ogynnsamt resultat, Trots denna omständighet, som bidrog.att något sänka medelpointen af samtliga skotten, utgjorde dock denna 649 points, hvilket måste betraktas såsom ett särdeles gynnsamt resultat, om man tager i betraktande. den spänning under hvilken skjutningen vid detta tillfälle verkställdes, då det gällde täflan om pris af så betydliga belopp och då skjutningen egde rum inför sådana massor af åskådare. Medelpointen af de skott, som ifrågavarande skyttar hade lossat vid den föregående täflingen å skjutbanorna, genom hvilken de blifvit berättigade att nu täfla, utgjorde något öfver 8!3 points. Sedan täflingsskjutningen afslutats, bildades utanför tältets trappuppgång en Ööppan fyrkant, hvarefter de förenade musikårerna blåste psalmen Vår Gud är oss en väldig borg, samt skarpskyttekorporalen vid 9:de kompaniet Molander framsade en versifierad bön samt uppläste Fader vår och Välsignelsen. Ytterligare afblåstes en psalmvers, och krigsministern atbragte det sedvanliga Gud bevare konungen och fäderneslandet! hvaråfter den lika enkla som högtidliga och anslående gudstjensten var afslutad och den egentliga prisutdelningen började. Denna inleddes ved några ord af Stockholms skarpskytteförenings ordförande, kommendör Egerström, tillkännagifvande, att styrelsen nu hade fullgjort det af K. M:t lemnade uppdraget att anordna en allmän skjutfest för rikets skarpskyttar. Hr kommendören trodde sig kunna förklara, att det med denna skjutfest åsyftade ändamål, lifvandet af hågen för skjutöfningar, blifvit uppnådt, ty icke blott i Stockholmutan, enligt hvad man erfarit, i alla landsorter hade skjutöfningarne under den förflutna sommaren tagit stark fart inom skarpskytteföreningarne. Inbjudningen till täflingsskjuthingen hade efterkommits af 642 skyttar från landsorten, representerande 87 särskilda föreningar, hvarförutan 187 stockholmsskyttar deltagit i täflingen, eller inalles 829 man, hvilka alla förat genom aflagda skjutprof gjort sig dertillberättigade. — Resultaten af täflingarn. vaue utfallit särdeles fördelaktigt i det medelpointen varit högre än något annat år, hvilket ock berättigade till det antagande, att skjutfärdigheten betydligt gått framåt. Slutligen anhöll hr kommendören, att statsrådet Abelin ville verkställa prisutdelningen. Denna inleddes af hr Abelin med ett kört tal, i hvilket han anmärkte, att de af konung och riksdag anvisade pris icke afsågo stundens förströelse, utan det stora ändamålet att främja utbredningen af en för fäderpeandets frihet och sjelfständighet wvigtig öfning. Pristagarne, som blifvit uppställda framför paviljongen, led efter led efter de points de uppnått vid skjutningen, framträdde hvar efter annan för att mottaga de pris och medaljer, som i nedanstående förteckning omförmälas. Mer än en tredjedel af de täflande hade genom uppnående af 30 points eller deröfver i 5 skott blifvit berättigade att erhälla Stockholmsföreningens belöningsmedalj dels i silfver, dels i brons, till följd -hvaraf prisoch medaljutdelningen medtog en ganska lång tid. Guldmedaljen, som utgifves endast för vunna 45 points eller deröfver i-5 skott, hade detta år, likasom de tre föregående, icke blifvit eröfrad. Efter prisutdelningens slut defilerade bataljonerna på dubbel kolonn för prisutdelaren. Dervid marscherade: först folkskolornas lärjungar,