and ingripit i religionsfriheten, i näringsfrieten 0. 8 v. Ständpunkten är densamma ör en luthersk statskyrka, som med straff elägger affall från den rena läran, och för : e atheniensiske heliasterne, som läto Sokra-: es tömma giftbägaren. Så länge man ej iner eller ej vill göra allvar af den grundsat-! en, att den enskilde eger ett område, derj an är lika sjelfständig, lika suverän, som taten är det inom sin verksamhets rätta ränser, så länge har man ej i samhället frietens väsende, hur många gånger än dess amn må vara inskritvet i lagen. Om det x en demokratisk representation, eller en bsolut monark, som stiftar lagar, hvilka öra medborgarens poliliska rättigheter beoende af hans religiösa tro och bekännelse, wilka stadga inskränkande vilkor för öfversång från ett religiöst samfund till ett anvat, hvilka ålägga mig bidrag till en kult, om jag ej tillhör o. s. v., så är deti hvarje all despotism. Ty statsmakten inkräktar då utom sina gränser; saken beror ej af, hvad amn statsmaktens innehafvare må bära. Att len positiva lagen, t. ex. i vårt land, verkigen tillerkänner statsmakten en sådan beogenhet, förvandlar ej det orätta till rätt; ;y de bestående lagarne äro ju ofta ej annat än vrängbilder af det i och för sig rätta, let är derför man reformerar, och det är ej en lagparagraf, utan det är förnuftet, som ger domsrätt häruti. Staten har fysisk öfvermakt ötver individen; lerigenom har den förre kunnat usurpera den senares rättigheter. Sedan detta en gång verkställts, finns det alltid till hands ett slags pfilosofer., hvilkas hela filosofi är intet annat in afgudadyrkan för det bestående, och sålunda har man till godt pris fått en teori, den mest frihetsmördande af alla, om statens allmakt. I den engelska statsrätten utgör denna lära om statens — det vill säga: statsmaktens innehafvares eller parlamentets — omnipotence en Kärnpunkt. Man . finner den nästan såsom en sjelfklar sak hos den hedervärde Blackstone, och en annan kommentator af Englands statsförfattning tillspetsar den derhän, att parlamentet kan göra alt som icke är omöjligt,. Lyckligtvis handla menniskorna, ledda af förnuftig instinkt, ofta bättre än de tänka. Och lyckligtvis finnes det i de engelska institutionerna mycket, som i förening med det anglosachsiska lynnet motväger en sådan teori. Vi tro oss ej säga för mycket, när vi påstå, att bland alla samtidens politiska uppgifter knappast gifves någon större reform, än denna, att på grund af en fullständigare och saunare uppfattni.g af den medborgerliga frihetens innehåll och betydelse, företaga ett storskifte mellan staten å ena, samt individen och de privata samhällena å andra sidan. Det blir statens sak att träda tillbaka och utrymma de områden, den usur perat; till detta hör det religiösa. Här får ej bli fråga om blott en inskränkning af det tvång staten utöfvar, om ett godtyckligt och af gunst och nåd eller lämplighetshänsyn medgifvet, mer eller mindre obetydligt utvidgande af religionsfriheten. Staten har här intet annat att göra, än att fullständigt draga sig tillbaka från samt formligen genom sin konstitution afsäga sig för framtiden hvarje ingripande på det fält, den inkräktat. Det gifves sferer, der en sådan process redan försiggått. En sådan är t. ex. den nuvarande näringsfrihetens, det fordna näringstvångets sfer. Alla förundra sig nu öfver den statsdespotism, som fordom band yrkena inom skrån, band den naturliga rätten att köpa af och sälja till hvem och hvar man ville, till det pris, de oskrifna ekonomiska lagarne bestämde. Ingen vill nu vidkännas, att någonsin ha försvarat ett slikt tyranni, ingen nekar nu, att detta var våld, att staten här blott med styrkans rätt gjort sig till herre. Men dessa samma, som nu så tänka och tala, ha i allmänhet ej ännu hunnit varsna der sanning, som dock ligger midtför deras ögon. att förhållandet är till alla delar detsamma i flere andra sambhällslifvets sferer. I de hela kan sägas, att man mindre har att klaga öfver brist på författningar eller öfvea dåliga författningar, än öfver för mycket lagstiftande. I denna trängsel af lagar lefver rätten, liksom på nåder, ett betryckt lif Personligheten knuffas undan i en liten vrå för att lemna fritt rum åt reglementet. Att åt friheten, individens och de privat: samhällenas förnuftsenliga rätt, eröfra de områden, der statsdespotismen herrskar mec usurperad makt, vare sig under den ena elle; den andra statsformen, det är devisen på framåtskridandets baner, det är hufvudpunkten i de verkligt liberales program, det är nutidens stora uppgift och det skall blifva framtidens räddning och välsignelse. :