Aftonbladet – 18 september 1868, sida 2

STOCKHOLM den 18 Sept. På annat ställe i dagens tidning finnes införd den motion, som vid kyrkomötets sammanträde förliden onsdag väcktes af hr Victor Rydberg. Det torde knappast vara behöfligt att vidlyftigt utveckla för våra läsare det ifrågavarande förslagets betydelse såsom en afgörande principfråga, hvars behandling kommer att i väsentlig mån bestämma kyrkomötets hela karakter för denna gång. Motionären har med sitt yrkande ställt sig på den sanna protestantismens grundval, i det han fordrar att icke de symboliska böckerna, icke några en gång för alla till hvarje sir bokstaf oföränderligt formulerade bekännelseskrifter, utan endast och allenast den heliga skrift må inom kyrkan gälla såsom högsta auktoritet i kristliga trosfrågor. Det är i sjelfva verket en orimlighet utan like, att på samma gång man af kyrkans eller statens tjensteman fordrar en edlig förpligtelse på hvarje bekännelsens bokstaf, tillika på honom ställa det anspråket att han skall vara vetenskapsman, d. v. s. obunden af alla dogmatiska förutsättningar forska efter sanninoen. Lika rimligt vore ungefär att bjuda den vingklippta fågeln flyga eller den i bojor smidda fången att skaffa sig friheten. De praktiska missförhållanden, som uppstå, der detta ohållbara åskådningssätt får göra sig gällande, ligga i öppen dag, och hafva äfven blifvit i motionärens anförande påpekade. Har den afgudiska vördnaden för den så mycket omordade bekännelsetrogna dogmatiken fått inom kyrkan undantränga den äkta pro.estantiska grundsatsen om berättigandet af len fria forskningen i skriften, då skulle, såsom hr Rydberg yttrar, vetenskapen. så ångt kyrkans inflytande sträcker sig, blifva bannlyst: den på pröfning grundade ärliga öfvertygelsen skulle drabbas af samma öde; tankelättjan och byckleriet hade fältet fritt. Vi torde ännu en gång återkomma till detta vigtiga ämne, på hvilket vi härmed blott ua velat i största korthet fästa våra läsares ippmärksamhet.