Aftonbladet – 17 september 1868, sida 2

Hvem behöfver honom ? frågade mrs Luar nästan med ondska. Men, tant, hvad är det då ni har emot doktor Richard? frågade Dora. Jag önskar att ni hade sett huru öm och god han var mot barnet; och då jag fick modern att säga sitt namn och hvar hon bodde, — for han af med henne i en droska, sade monsieur Merand till mig: Vet ni hvarföre han inte skickar det der lilla kräket på hospitalet? Det är derföre att han tänker föda det lika väl som bota det. Hvad har han för rättighet att ge bort någonting? frågade mrs Luan helt buttert. Han är för fattig att skänka bort någonting. Den fattiga ger ofta mera än den rika, svarade Dora helt förtrytsamt. Mrs Luans svar var att taga sin mössa och kasta den på soffan. Hurna ofta gör hon inte det der nu! tänkte Dora. Jag undrar om jag borde tala om det för doktor Richard? Men en af ödets sjelfväfda tankar slöt sig nu åter om henne, ty vid närmare eftersinnande beslöt hon att tiga. Vi skola vänta med teet tilldess doktor Richard kommer, sade mrs Courtenay. Dora samtyckte, och mrs Luan gick åstad och tog åter upp sin mössa, men såg mycket butter ut. Det var en varm afton, och Dora gick fram och satte sig vid det öppna fönstret. En svag fläkt kom från floden upp genom de stilla gatorna, som tycktes sofva i den gråa skuggan. Huru lugna sågo icke alla dessa gamla hus ut i deras ålderdom och förfall! — och huru på sitt sätt rörande var icke den lilla biten grönska uppe bland n2. larne på den stackars gamla förfen na kyrkan, med dessa ljusa blommor och denna