Aftonbladet – 16 september 1868, sida 3

intagande, öch huru präktigt vore det icke om han friade och gifte sig med Dora! Den goda och oskyldiga varelsen hade ännu alrig sett på doktor Richards rock eller frågat sig sjelf om han kunde föda en hustru och en familj. Framtiden hade i mer än ett afsnends varit or sleten bok för denna goda, men föga nksamma dath. — Mrs man såg äfven, i sin egenskap af qvinna, hvad som försiggick. Hennes slöa och tröga sinne fäste sig vid doktor Richards beundran för hennes niece med en blodigels envishet och trög derur allt hvad en sådan beundran nöjligen kunde gifva: Hon hyste redan ovilja mot honom såsom den der hade medfört ledsamma underrättelser, och nu hatade hon honom för att han var fattig och kom dit till dem för att beröfva dem deras enda stöd. På sitt tröga sätt hade hon grubblat öfver deras ställning sedan den föregående morgonen och hade kommit till insigt af att Dora nu var deras egentga stöd. John skulle nog vilja hjelpa dem, men mrs Luan kunde icke förmå sig att plundra stackars John, och hade ingenting emot, att, om så behöfdes, stödja sig tungt på sin brorsdotter. Då sakerna stode på detta sätt, hvarföre skulle då den der fattige doktorn komma och slå sina krokar för Dora? De behöfde honom icke, och han kunde gerna vara borta med sina luggslitna kläder och sitt utseende af afsigkommen elegans. Att doktor Richards beundran kunde vara den oegennyttiga känsla, som mången man hyser för en ung och intagande qvinna, icke mrs Iuan i detta övonblick af isk åvgest. Hon endast faran, och hun icke blott såg den, u fördubblade den tiofallt. Doktor Richard var en alltför skarp iakttagare för att jeke märka mrs Luans skarpa,