Aftonbladet – 16 september 1868, sida 3

Två år af Rysslands inre historia (1866—6 af Charles de Mazede. HL. Kejsar Alexander II var i sjelfva verke högst villrådig. Till furst Gagarin ställd han ett reskript fullt af konservativa till stymmelser, men på samma gång tänkte ha uppenbarligen icke på att öfvergifva det so ciala förstörelsesystem, som i hans nam följdes i de polska provinserna. Han vill tränga nihilismen tillbaka, och på samm gång syntes han mer än någonsin fästa si vid dem af sina rådgifvare, som represente rade en dold, disciplinerad och slafvisk radi kalism. Alla de förändringar, som företogo strax efter den 16 April och under någr månader derefter, buro prägeln af denna ständiga motsägelse. Sålunda ville chefen fö gendarmerna, direktören för hemliga polisen furst Dolgorukof, i sin förtret öfver att har ingenting hade förutsett, erfarit eller förhindrat, nödvändigt straffa sig sjelf genom at taga afsked, och kejsaren utsåg nu till han: efterträdare grefve Schuvalof, en upplyst och moderat man, som uti Östersjöprovinserna der han hade varit guvernör, hade efterlemnat det bästa minne, och som alldeles icke hörde till det ultra-ryska partiet; men å andra sidan utnämnde han kort derefter Nicolaus Miliutin till statssekreterare för de polska affärerna, denna äkta ledare af den myndiga demokrati, som under senare tiden häft regementet i Ryssland, samma person, som i korthet antydt sitt system genom denna karakteristiska bild: Steppen och ett högt torn i midten. En af de förnämsta bland de män, som i detta ögonblick föllo i onåd, var undervisningsministerii Golovnin. Decta var en verklig segei för Katkof, som i lång tid hade förföljt ministers med en oförsonlig fiendskap, som ännu i detta ögonblick icke upphörde att beskylla honom tor att sprida nr hilismen genom valet af professorer vo Ber nom hela sitt styrelsesystem: Golovnin försvann, såsom furst Suvarof, Muraviefs tmotståndare, snart skulle försvinna. Kejsaren kallade sin minister till sig, sade honom att hån alltjemt värderade honom, men att den allmänna opinionen hade upprest sig emot honom och att det under nuvarande förhålanden behöfdes en ny man, fall af kraft och carakter. Denne man var Demetrious Tolto som kejsaren hade blifvit uppmanad att rälja. Golovnins efterträdare var verkligen ny, innv ung och full af ärelystnad, och hans ipphöjelse till minister satte honom på en astig bana. Det är icke så särdeles länge edan han ännu endast var en liten tschinovnik. dans giftertnål med en dotter till den beante Bibikof, f. d. guvertör i Kiev, hade cke litet bidragit till hans lycka. Han hade arit i marinministeren under storfurst Con-i tantin och hade varit en af furstens vänner; enafe hade han skilt sig från denna stjernild, hade haft ett te vid hofvet och ade blifvit syssloman för den Heliga synoen. Grefve Demetrius Tolstoi Hade gjort ig bemärkt getom en bok om katolicismen Ryssland, som hade en stark prägel aforodox fanatism, och var för öfrigt en arbetam man, som icke saknade kunskaper, väl d af kejsarinnan på grund af sina reliösa åsigter samt en ganska intelligent man. ! jå grefve Tolstoi blef undervisningsminister, pphörde han derföre icke att vara syssloan för den heliga synoder. Detta var så tt säga det synliga tecknet till den dubbla arakteren af den mission som hade blifvit: mom anförtrodd, och denna mission utförde; in också med en ny omvänds ifver och gick j4 undom så långt, att han talade utan syn-: filg varsamhet om sin företrädare, såsom ex. den dag, då han i närvaro af lärarne:s Aö 2 0 I VI a Å