Aftonbladet – 16 september 1868, sida 2

Nej, jag känner mig inte riktigt bra, doktor, men bättre — mycket, mycket bättrep, tillade hon med sin vanliga lilla höjning af rösten. Han satte sig ned och kände henne på a Då mrs Courtenay drog tillbaka sin nand, kom täcket i en något hättig rörelse och ferofranesstyckena, som Dora hade glömt der, föllo klingande på golfvet. Doktor Richard såg helt fverraskad ut, och Dora blef blossande röd. Jag jade dem der för att visa mamma att jag kan förtjena penningar,, sade Dora med ett försök att dölja sin förlägenhet under ett skratt; ty tack vare er, doktor Richard, har monsieur Merand visat sig frikostig. Hon började nu plocka upp penningarne, och doktor Richard hjelpte henne. Då han räckte henne dem, som han hade uppsamlat, log han, och Dora kunde icke undgå att ka på hurn olika det varma, hjertliga ansigte, han nu visade, var mot den vreda, mörka uppsyn, kon på morgonen hade sett. Da var det storm, men nu var det mildt solsken. Jag är säker om att han är en god menviskan, tänkte hon; han ser så förnöjd ut, som om penningarne vore hans. Doktor Richard, sade hon högt, jag träffade madame Dubois. Hon bad så mycket om ,förlåtelse. Amnar ni förlåta henne, miss Courtenay? Ja — och ni då? Nej. Känner ni inte det kinesi ka ordOm jag en t hos bedragar gånger, så far jag sjelf b ra skulden ? Doktor Richard talade med en sådan bestämdhet, att Dora kände sig tystad.