Aftonbladet – 16 september 1868, sida 2

sedan han förnyat sitt löfte att ännu denns afton besöka hennes mor. I det han gick bort, såg Dora efter honon med en tankfull blick. Stackars karl! tänkte hon och jemförde hans raka och spänstiga hållning med hans tarfliga drägt; jag fruktar att han blifvi på ett omildt sätt kringkastad på lifvets haf Medicin, konst och författarskap ha inte gjort mycket för honom. Hon kunde emellertid icke låta bli att beundra honom. Hon beundrade honom såsom den sjelfständige och klarsynte alltid beundrar en Kraftfull och originel personlighet om lyckan också icke varit den gynnsam. Dora gick innan galleriet blef stängdt, och då hon gick förbi den öppna biblioteksdörren, såg hon att doktor Richard satt derinne och läste. En stor foliant låg uppslagen framför honom, och han var helt och hållet upptagen af dess innehåll. Doktor Richard har säkert inte många patienter, tänkte Dora. Jag undrar just om han studerar medicin eller konst derinne. Och tänk bara så mycket pengar han kastar bort hos monsieur Merand! Då Dora kom till der sistnämnde herrns bod, öppnade hon dörren med en viss oro; en monsieur Merand var helt och hållet ndrad. Ritningen var alldeles ypperlig, och han hade bara en sak att beklaga — att han måste betala mademoiselle med femfrancsstycken i silfver. Men med ett belåtet leende knöt Dora in de välkomna, elmuru något oviga, mynten i sin uk och vandrade, sålunda belastad, hem till sig. Se här äro nyheter från Redmore-grufvorna, sade Dora muntert, i det hon öppnade sin näsduk och strödde dess innehåll ut på modrens säng.