Aftonbladet – 14 september 1868, sida 3

ändrat monsieur Merands stämning, ty har såg likgiltigt på ritningen, rynkade på näsan skjöt fram underläppen och sade kort: Ja, jag skulle gerna vilja ha en ritning af denna storlek; men den här är inte en aj edra bästa, mademoiselle! Dora skiftade färg. Ämnade väl monsieur Merand bli kritisk af sig just nu, då hor som bäst behöfde hans beundran? Prat, monsieur Merand! inföll doktor Richard. -Det är ju en alldeles ypperlig ritning. Inte enligt min åsigt, anmärkte monsieur Merand torrt, stack händerra i fitkan och uaktade doktorn med en nästan utmanande blick. Jag kan inte göra den bättre, sade Dora med en sorgsen min. Monsieur Merand tog åter ritningen, såg på den och mumlade någonting om allt för stor brådska och dylikt. Dora kände sig helt nedslagen, men nödvändigheten är en sträng herrskarinna, och detta var icke rätta ögonblicket att uppresa sig mot monsieur Merands kritik, huru obebaglig den än kunde vara. : Och hvad väntar ni att få för den? frågade han efter en stunds förlopp. Dora tvekade. Låtom, oss säga två hundra francs, sade monsieur Merand i en ton, som om det varit ett mycket frikostigt anbud. Innan Dora hann svara, lade doktor Richard sig emellan. Jag förmodar att ni menade fyrahundra, sade han helt lugnt. Doktor Richard, svarade monsieur Merand med en viss hetta, slägger väl jag mig edra affärer? — går jag och urdinerar för edra patienter? Min bästa sir; skulle väl mina patienter