Aftonbladet – 14 september 1868, sida 2

STOCKHOLM den 4 Sept. ti! RR de Ryssarne kunna smeka andra nationer, tär M ? tro sig behöfva dem eller kunna vinna dem r sina syften; men det dröjer vanligtvis ke länge, innan sammetstassen är borta och jörnklon kommer fram, i fall de finna att L an icke låtit bedåra sig. Czecherna i Böhh en, som på sista tiden varit föremål för så ark kurtis från den ryska sidan, få nu höra I anska ampra saker af de panslavistiska ry-9! ka bladen, med anledning deraf, att några jd ramstående czecher deltagit i festligheterna X id aftäckandet af det polska monumentet id Rapperswyl i Schweiz. Så yttrar Golos ett af sina senaste nummer: Pp I Ryssland har det icke gjort ett angeenämt intryck att de czechiske lärde, som1 esökt etnografiska ntställningen i Moskwa, 2 nsett behöfligt att resa till Paris, för att? nderhandla med ledarne af den polska emi-P rationen. — Riegers polackvänliga tal vid estmiddagen i Moskwa behagade icke heler åhörarne, men hans och Palaczkys uppaktning hos prins Napoleon och den helsning le sändt till polackarne i Rapperswyl, är ännu vårare att förlika med den af de lärde cherna för Ryssland uttryckta sympaier. Polackarne å sin sida skola aldrig förlåta ;zecherna deras resa till den etnografiska utställningen i Moskiwwa, så att för czecherna, leras vacklande emellan ryssar och polackar an slutas dermed att såväl de ena som delg andra vända dem ryggen. Vi erkänna cze-le chernas oomstötliga energi i striden för sitt nationella bestånd, äfvensom de tjenster de sjort den planslavistiska saken, men man kan icke underlåta att medge, det czecherna, på alla sidor omgifna af främmande, vida talrikare folkstammar, ifall de förbli utan understöd från andra slaver, småningom skola tröttna i sitt motstånd mot germanismens långsamma men oafbrutna påtryck! ning, som städse vinner nya krafter genom : slavismens utrotande. Utan tvifvel skulle ett förbund med polackarne medföra väsentliga fördelar för czecherna, om polackarne icke öppet förnekat den allmän-slaviska saken, Men efter de förbannelser som polackarne dagligen utslunga emot panslavismen, efter de: de öp-t pet trädt på dess fenders sida, efter allt detta är ett förbund med dem, liktydigt med ett affall från den slaviska folkfamiljen, något som på intet vis kan. vara förmånligt för czecherna, hvilka befinna sig i för deras nationalitet högst ofördelaktiga geografiska förhållanden. Vi kunna uppfatta de orsaker som föranleda czecherna att luta åt ett närmande till polackarne. Såväl de ena som de andra förestår det, att förr eller senare brottas med samma fiende, i det de försvara sina egendomliga intressen. Men i motsats mot czecherna, som besitta en anmärkningsvärd politisk skicklighet, äro polackarne i detta afseende sannskyldiga barn. De fångas lätt i den gröfsta snara och de äro i sin egendomliga lättrogenhet färdiga att utbyta en verklig vän emot den förstkommande som förstår att smickra deras nationella egenkärlek. År det kanske derföre som af alla österrikiska slaver polackarne allena skola kämpa för den allmänna saken och för dem alla? Men polackarne strida icke för detta mål, de ha tvärtom högtidligt afsagt sig panslavismen. De se afgjordt intet som är utom de trånga gränserna af sina egna intressen; deras devis är: Aut Polonia, aut nihil, och detta nihilb — är också allt som väntar dem i framtiden. Med sådana bundsförvandter är intet att göra. Detta olyckliga folk skall sålänge tjena som leksak i händerna på hvarjehanda äregiriga äfventyrare som dess namn icke är utsläckt i likhet med utslocknandet af det välde det en gång grundat. Golos slutar sina uppbyggliga betraktelser med följande salvelsefulla ord: I närvarande ögonblick har Ryssland nästan (!) nått sina naturliga gränser, från hvilka dess klokhet förbjuder det att afstå; men det kan icke heller öfverlemna de med sig beslägtade slaviska folken, hvilka icke ingått i dess statsenhet, åt deras fiender. För att dock icke uppväcka emot sig hela Europa kan Ryssland icke öppet (sic!) omgifva sig med kämpar för den slaviska oafhängigheten, utan inskränker sig till att medverka till stärkandet af en allmän moralisk förening af slaverna, och detta gör Ryssland i mån af sina krafter. Men härvid förstås det af sig sjelf, att det är omöjligt att fordra, det Ryssland äfven skall understödja de slavers intressen, som förneka all gemenskap icke blott med Ryssland utan äfven med alla slaviska folk i allmänhet. Ryska regeringen har alltid utmärkt sig för Isiva vida vyer och har aldrig beherrskats af stundens hänförelse eller någon slags partiskhet. Så äfven nu: ryssarne äro icke I derföre fiendtliga emot polackarne, emedan Idessa äro polackar, utan derföre att de I kämpa under fanorna af slavismens fiender och skulle något annat slaviskt folk följa deras exempel, så skulle Ryssland uppträda emot detsamma på enahanda sätt. Detta är ju allt alldeles naturligt: den som icke är med 088, är emot 088. Pi SA OR Armöen. K. M:t har, den 8 dennes utnämnt och förordnat: