Aftonbladet – 12 september 1868, sida 3

ohjelpligt och ett, som för resten troligen finnes till för att komplettera samlingen. Att jag ej haft flera och större vyer att uppvakta dig med, torde för öfrigt icke böra ullskrifvas mig, utan — ja, hvem skall jag skylla på? — staten t. ex. som ej ännu fästat någon vigt vid min otörstörbara reslust och märkvärdiga talang att koka fricase på intrycken. Men skulle detta förhållande afhjelpas (och det gör det utan tvifvel, det är är ej gerna möjligt annat...) så skall du en annan gång få höra förvånande saker. Jag skyr då ingenting; jag far genom eld och vatten, upp till Spetsbergen och ned till Ca Horn, genom Afrikas bränvande öknar och Siberiens fruktansvärda stepper, ja, genom alla fem verldsdelarne — och tacka Gud jag inte upptäcker en sjette! och sen kommer jag tillbaka med en örnpenna i hatten (gåsär då icke längre nog för hvad jag har att säga) slår mig till fo, spetsar mitt vapen och ger dig en reseskildring, som skall göra dig lika häpen, som förtjust, och som skall förskaffa mig ett odödligt namn. I afvaktan på den dagen, tager jag emellertid pu ett vänligt och anspråkslöst farväl af dig för denna gång, tackar dig om du orkat följa med mina resebilder, förlåter dig om du. icke gjort det och blir i alla händelser din trofaste vän Lea. KEERPITINNEI TRA