Aftonbladet – 12 september 1868, sida 2

många sådana samhällen finnas på jorden?... Jag har aldrig hört maken och troligen inte du heller. Men sannt är det i alla fall. Alla bli bättre bara de flytta dit. Fraga badgästerna, bland andrat.s Det var roligt att sitta och gunga derute på glittrande vägor och böra så mycket godt om sina medmenniskor. Det är gudnäs ganska sällsynt och derföre sätter man värde på det. Matte du göra detsamma och ej anse berättelsen om Sandbamns lycka blott som en poctisk uppfattning af Sehlstedt i f ämsta rummet och mig i andra, ty då går du miste om en verklig Man behöfver för resten bara se på !otshusen för att tro att alt detta är sannt. Öfverallt trefnad, ordning, prydlighet; ingenstädes osnygghet, slarf eller vanskötsel. Välmågan riktigt blickar ut genom de klara fönsterrutorna, hvaratingen enda företer ett sådant der fattigdomsbevis, som koiorna i städer så ofta besta: ett. påklistradt karduspapper eller ett trasbylte i det gapande hälet på glaset. Kring hvarenda liten trädgårdstäppa sträcker sig ett rödmåladt staket med små hvita knoppar; ja, det kan ingen tro hvad allt ser hjertans putsadt och hemtrefligt, ut och jag skulle ej ha det ringaste emot att ha ett litet sommarnöje derute. Just detta tänkte jag i detsamma båten Jade till vid bryggau och vi, förtjusta öfver vär angenäma segeltur, hoppade i Jand och möttes af värdinnan, som bad oss stiga in i tältet och intaga en enkel middags. Ack, det blef en middag, som jag är viss vå att tusende skulle afundats oss! Ett glaare, trefligare värdfolk kan ej finnas, Också föreföll mig hela middagen som en fest. och att dess minne aldrig skall förblektia, derom beköfver jag ätminstout Ej försäkra tig, som