Aftonbladet – 12 september 1868, sida 2

cer sig aldrig kuovna inandas nog. Glad och ryntlig satt skalden der vid styret, under let hans dotter, nästan lika sjövan som fadren, skötte focken och vi sysslolösa gäster njöto behaget af en sådan färd. Vi fingo under tiden höra åtskilligt ur Sandhamns inre historia, och denna var ganska vacker; ja. jag tror man utan öfverdrift kan väga påstå I att här återfinnes åtminstone en bit af det förlorade paradiset. Sandhbamns hela befolkning, bestående af lotsar och sjötullsvaktmästare med sina familjer, är välbergad, ja relativt förmögen, och bland dem alla finnes endast en som tar sig ett glas tör mycket. De öfriga diicka hvar afton sin goda toddy och det kunva de ba råd att bestå sig, då lotsarne förtjena i medeltal mellan ew tusen femhundra eller tvåtusen riksdaler årligen. Hvar och en af dem har sitt eget lilla rödmålade, väl ombonade hus med tre, fyra rum och kök, oberäknadt ett eller ett par gafvelrum en trappa upp, och till hvarje hus finnes en liten trädgård med sina an-j språkslösa, men väl ordvade blommor eller också sin lilla potatestäppa. Inga stölder afhöras någonsin, emedan — 0 under! — der finnes inga fattiga...... blott en medlem af samhället är så illa lottad, att han stundom behöfver be om hjelp, och jag förmodar att det är den som super och som här blir nästan nödvändig för att gifva åtminstone en slagskugga åt den särdeles ljusa tafian. Här finns ingen prest, ingen krog och ingen läkare — en trefaldighetsbrist, som åtminstone icke synes ha sorgliga följder, alldenstund folket är gudfruktigt, nyktert och helsosamt. i Det lör icke förgå ev enda söndag då icke Iotsoubbarne läsa sin predikan, och nästan; aldrig höras trätor eller kit. De friska vin-darne blåsa visst bort allt småsinne. Ovh nu vill jag fråga tig — tror du att