lag i saken och det som det synes med kraft, y på ett af de yttersta ibland dessa så fruktade är reser sig redan ett väldigt fyrtorn af jern, orymmande en konstigt sammansatt maskin af lyrbara slipade glaslinser, hvilken rätt snart lärer comma att kringströ små, rätt artiga ljusglimtar f, som man uppgifvit, ej mindre än 40,000 nornalljus styrka. Då äfven samtidigt invid Marstrand en liten fyrunge kommer att tändas, lära seglare hädanefter utan svårighet kunna midt i len svartaste vinternatt inlöpai Marstrands trygga namn. Då man, liksom 1080 andra Marstrands badgäster, en vacker dag,uti en af denna badorts onekligen goda och beqväma båtar, företager en utfärd till PaterNoster-fyren och nalkas denna klippa förefaller sjelfva tornet först som en hög och grof mast, behörigen stagad af diverse tåg; när man kommer något närmare tyckes masten och tågen sammanbindas af en mängd spindelväflika trådar, och när man slutligen kommit till stället, finner man, att masten blifvit en jernkolonn af öfver 100 fots höjd, tågen gjutna jernrör af en half fots diameter och spindelväfven, otaliga i alla direktioner sig korsande stag af en tums rundjern. Vid inträdet i tornet mötes man först af en vacker, åttkantig vestibul, hvilkens åtta fristående hörnpelare uppbära det höga och smärta trapptornet, genom hvilket en af 137 steg bestående jerntrappa slutligen, det vill säga sedan man åtskilliga gånger hvilat för att hemta andan och gnida vadorna, förer den besökande till tornets sjunde med väggar och golf af jern försedda våning. Fortsätter man ännu en trappa högre inkommer man uti det verkligen eleganta s.k. vaktrummet, eller vistelseorten för den heliga eldens vaktare, hvarifrån slutligen en ytterligare trappa leder upp till det allra heligaste, sjelfva verkstaden för det utstrålande ljuset och tornets nionde våning. Men här lemnas allt skämt åsido, och beundran intager dess plats, — beundran för menniskosnillet och dess storverk. Man kan här lära huru ljuset, samladt, brutet och vridet efter menniskans vilja, tusendubbladt lyser dit hon befaller, lemnande öfriga delar af rymden mörka efter hennes vilja. Vill man få ett begrepp om höjden och på samma gång erfara huru det skulle kännas att hänga på ett balmstrå öfver en afgrund, bör man gå ut på den tornet omgifvande vackra altanen och, lutande sig öfver det lätta räcket, titta ned på sin båt, som ligger och vaggar der nere, 120 fot under ens fötter. Vid mitt besök på stället erhöll jag af den artige och välvillige fyrmästaren Olsson den upplysningen, att sjelfva glasapparaten, igenom hvilken ljuset samlas och dirigeras, är förfärdigad i Paris, men att det lätta och egendomliga tornet är konstrueradt af majoren via mekaniska kåren G. von Heidenstam, hvilken äfven, med biträde af ingeniören W. Beyer, här uppsatt detsamma. ett arbete, som måtte varit förenadt med icke få svårigheter, då man betänker, att evsamt sjelfva tornet lärer väga omkring 6000 centner och att dess otaliga, tyngre och mindre tunga, delar blifvit landsatte på en liten klippa utan hamn och utsatt för Nordsjöns ständigt oroliga vågor. Efter en timmas uppehåll vid Pater Nosters fyr återvände jag deritfrån med en känsla af fo sterländsk stolthet öfver detta svenska arbete ut fördt inom Sverge af svensk man — sjelfständigt och utan efterapning; och lofvade jag i mitt sinne att gifva offentlighet åt dessa mina intryck fö att efter förmåga frambära en skyldig aktnings gärd åt den, som tänkt och utfört denna djerfve hvegenad.