ten öfverflödar, framkallade hos publiken en indignation, som tycktes fortfara att vara den rådande stämningen, allt intill dess ridån föll efter sista aktens slut, då de utförandes örtjenster rättvisligen belönades. Fru Palm, fröken Paul och hr Bergström framropades. Den förstnämnda artisten, som efter långvarig frånvaro från scenen nu för första gången ånyo lät höra sig derpå, blef äfven vid sin första entre hyllad med lifliga bifallsyttringar. Att arbetet uppsatts kan blifva af något värde såsom — en varning åt teaterdirektionen.