STOCKHOLM den IH Sept. Vi ha förut ommämnt att Katkoffs bekanta blad nyligen innehållit en artikel, som skulle, om den kan anses uppriktig, vittna om icke särdeles vänliga tänkesätt mot Preussen hos det gammalryska partiet. Åfven den panslavistiska Golos kommer i en artikel med öfverskrift: Hvem skall sluta förbund, och med hvem? till den slutledningen att ett förbund med Preussen ej skulle bringa Ryssland synnerliga fördelar. Bladet yttrar bland annat: Man säger visserligen att Preussen till tack för Rysslands bistånd i ett krig emot Frankrike skulle lofva oss sin medverkan till våra afsigter på Orienten. Men hvad har Ryssland för planer i Orienten? Att eröfra Konstantinopel och upprätta ett byzantinskt kejsardöme? Men olämpligheten af sådana afsigter är ju så i ögonen fallande att endast Rysslands fiender kunna tillsknfva desamma vår regering (!) Upprättandet af byzantinska kejsardömet! Och hvad skola vi göra med detta kejsardöme? Skola vi sända till Konstantinopel en guvernör eller dit förflytta det allryska residenset? I förra fallet skulle vi uppreta mot oss alla de turkiska kristna, som sträfva till oberoende, samt skulle i Orienten få ett nytt konungarike Polen. Att åter förlägga residenset till Konstantinopel vore icke att förena Turkiet med Ryssland utan tvärtom. Våra planer i orienten gå verkligen icke så långt. Vi skulle i sanning åtnöja oss med en förändrimg af Parisertraktaten af år 1856 och öfverlemnandet åt oss af venstra Donaustranden, denna vär naturliga gräns emot sydvest. Men lönar det väl mödan att för jemförelsevis så små fördelar utgjuta ryskt blod och bortkasta millioner och det af ifver för Preussens fördel. Dessutom är deona grannes vänskap af ganska tvifvelaktig natur. Till och med nu, då det halfförenade Preussens (Nord-Tysklands) hela bestånd beror af ett förbund med Ryssland, blicka preussarne från höjden af sin maktställning ned på oss och uppställa projekter om annektering af våra östersjöprovinser, hvilka af tyskarne anses såsom en oskiljbar del af det stora tyska fäderneslandet. — — — Man vill skrämma oss med den franska ärelystnaden, men vi ha redan tvenne gånger sett fransmännen vid våra gränser. En gång segrade vi, den andra gången de; i bådadera fallen vände de dock om dit, hvarfrån de kommit. Men månne man kan säga detsamma om vara närmaste grannar, preussarne? I händelse af framgång skulle de säkert gripa och med all makt söka bibehålla ett stycke af vår ustersjöstrand samt vår utsigt att genom en jernvägsförbindelse mellan Libau och Kovno tillegna oss Königsbergs handel skulle förintas samt Rysslands nordvestra gräns undanskjutas ett godt stycke åt öster. Utan tvifve skulle om, i händelse af en rörelse vid Rhen Frankrike segrade, detta kunna bli ofördelaktigt för Ryssland, men följderna skulle bli ännu ofördelaktigare för oss, om Preusser segrade, emedan hela Tysklands förening undei Preussen angår oss vida mer än fransmännens ockupation af venstra Rhenstranden hvilken vi anse vara dess naturliga gräns Månne det således icke är bäst för oss at alldeles icke inblandas i den preussisk-franska konflikten som ej lär slutas med ett krig Donau lär väl, så hoppas vi, i alla fall ick gå oss ur händerna . Skall detta de ryska tidningarnes språl bebåda ett aflägsnande från Preussen och et närmande till Frankrike, eller är alltsam mans blott ett af de vanliga spegelfäkterierna Så som det nu jäser i Europa torde måhän da svaret icke länge låta vänta på sig säkert är att till. och med-en rysk neutra. litet vore ett indirekt förbund med Frank rike, hvilket dock detta land måhända skull få betala med dyrbara int:essens uppoff rande i Orienten, der genom Suez-kanalen snara öppnande, Frankrikes uppmärksamhe torde komma i hög grad att tagasi anspråk