men hon vågade ej. Efter en kort stunc hördes han ropa hollah! så det gaf genljuc i bergen, och gumman vände sig ofrivillig om och såg Skam, nu iklädd en hvit svepning, kasta åt henne ett silfvermynt, som föll ned i båten, och såg ut, tack vare satans list, alldeles som en vanlig 50-öring men gumman aktade sig, hon, att ta upp det farliga myntet. Tack för godt herberge, och lycklig resa skrek den hvita skepnaden och försvann mellan klipporna med ett skratt, som isade den goda gumman in i ryggmärgen. Hon fattade årorna och rodde om möjligt ännu hastigare tillbaka än hon rott fram, och, kommen midt på fjärden, bad hon en brinnande bön, petade med årtullen upp den syndiga trollpenningen i öskaret och kastade ut den i sjön. Fattig var hon, men hafva någonting ihop med Skam, ville hon icke. På så sätt kom hon, sedan hon kastat häde last och barlast öfverbord, fram till Åker och berättade, nästa nskrämd frän vettet, sitt hemska äfventyr. Det hjelpte icke, att de derute förklarade henne att den underbara passageraren varit hvarken Skam eller Necken, utan helt enkelt — hvad som också var ganska troligt — en student, som varit ute och badat, simmat för långt och tröttnat, samt omfattat tilltället att hvila ut I båten och låta samman fo sig tillbaka; hon visste allt ända hvad hon visste, och, lycklig var hon nu, men skulle de tapyit denna bennes tro ifrån henve, hade hon blifvit än olyckligare. Emellertid inbringade zummans berättelse henne en god middag och kowmer säkert att inbringa henna otaiga kaffetårar äfven, innan alle bygdens summor få höra sig mätta på ett så sällsamt äfvantyr. . Der ser du att någonting kan hända, och