Aftonbladet – 9 september 1868, sida 2

mom grefve Essens försorg, och att man r öfrigt talar vidt omkriog om den ordning och smak som råder öfverallt inom Wiks gränser, Vi lemnade nu vår artige värd med uppriktig tacksamhet för den möda han gjort sig att sjelf vara vår cicerone. Såsom ett minne af Wik gafs oss af dess egare en fotografi af slottet. Vi återvände nu till Åker, undrande huru våra aktier der kunde stå. Ett långt stycke från prestgården kommo oss till möt s skaldens båda älskliga döttrar och förkunnade med glädjestrålande ansigten att pappa, flera gånger frågat efter oss och önskat att se oss. Det var ett kärt budskap. Sedan vi tagit af oss ytterplaggen, singo vi med klappande hjerta in genom dörrn till skåldens rum, den hans hustru sakta öppnade. Der var half skymning derinne till följd af all grönskan utifrån, men snart sågo vi sittande i en gungstol föremået för vår längtan. Der var han verkligen, den gamle Nepomuk, den välbekante, med ett hvitt skägg, som föll långt ned på bröstet och med likaledes hvitt hår samt en änlig stråle i det matta ögat. Han log och räckte oss sin hand, men det var ett leende som framkallade tårar i våra ögon, så vemodigt, så trött var det. Välkomna!, hviskade han, det var så roigt... jag ser så sällan... någon af de... fordna... ni ha dröjt så länge... Vi slogo oss nu ned bredvid honom och han började så småningom fråga efter gamla b-kanta, under det hans ögon lifvades mer och mer. Hans gamla nötta skrifbord stod vid fönstret och det syntes att han ännu bland arbetar, troligen mest med en och annan öfversättning. Bibeln låg uppslagen vid Johannes evangelinm, och att detta varit fist bch fäst omigen, bevisade de illa tillty