Aftonbladet – 9 september 1868, sida 2

rens hjerta — finns någon njutning renare och större? Jag måste ha ett despotiskt sinnelag, när jag rätt tänker efter, ty jag ville ge till bra mycket för att vid åsynen af en sådan der liten romantisk bostad kanna med sanningsenlighet. sjunga: i denna enkla låga bydda, befaller ingen ann än jag,. Men en sådan säng blir aldrig för mig. Jag är dömd att hyra i all minslefnad, och det kan ingen tro, som icke har försökt det, hvad det är för obehag, nästan mest med qvartalerna. Råttor och fukt vill jag inte tala om; det är en småsak, äfvensom att det är golfdrag och ryker in vid vissa vindar,, som värden lugnande förklarar. Det är i alla fall hårdt af ödet, att en menniska, som skulle sätta värde på en egen iten vrå, nästan kan våga sitt lif på att allrig få den. Och dock begär man hvarken ett slott eller ens ett tvåvåningshus. Bara n treflig liten bostad med högst tre rum och kök, utsigt åt, sjön ,och en liten skogslunge: att svärma i. Ardetsåöfverdådigt? let frågar jag. Men hvad unnar en ödet?, Inte ett hönsus en gång, fast man skulle tycka denna oretention kunde ha skäl för sig... Det är ;j att tänka på en lugn vrå ofvan jord och nte en kostnadsfri hvarken ofvan eller unler... Men jag vill inte gräma mig mera; ag har nästan sjelf värst deraf i längden. Lyckligtvis är det blott kortare mellanstunler jag ser allt i svart; andra finnas då jag ycker jag gör bäst i att vara nöjd och inte itta snedt på någonting af hvad mina likar illbörer, och dessa. stunder skänka mig verkigen mera tillfredsställelse. Men jag kommer vå detta sätt helt och hället ifrån parken nonan tid är. Jag skulle åtminstone nämna st ter fiones på en höjd uppsatt En runsten