Aftonbladet – 8 september 1868, sida 3

förbi och genom den lilla bondbyn som låg vid kullens andra sida. Utantör smedjan stodo ett par hästar med hängande halsar och stirrade melankoliskt framför sig på den plats der det nu uppätna höst doftat. Men gnistorna sprakade muntert derinne kring härden och snart skulle de få nya skor. En liten fyraåring, fullkomligt hvilklädd; stod der med linhvitt hår, uppspärrade blåklintsögon och gapande mun och såg på oss. En treflig bild af förvåning. Solen steg högre; hon började att glöda och vi att svettas, Men lika lugn gick vår cicerone der framför oss med den tjocka klädesmössan långt ned i nacken, en rock, som visst vägde ett pund, och ett par becksömsstöflar, som gingo upp öfver knäna. Allt det der tycktes icke det ringaste genera honom, Andtligen kommo vi till en skogsdunge, som gick utmed stranden. En nästan obanad stig förde derigenom. Men vår elefant nedtrampade lugnt och tungt alla grenar och qvistar, och stenärne rullade kring havs fötter, utan att han aktade dem mera än om de varit ärter. Bäst det var, reste sig ett stängsel framför oss, en sorts grind af björkstänger, lagda öfver hvarandra, och utgörande i sin helhet en höjd af ungefär halfannan aln. Icke heller detta ,besvärade vår bederlige cicerone, som trankilt slängde öfver törst det ena benet och sen det andra: Men I detsamma vaknade inom honom hans slumrande chevalereska anda och han vände sig trögt om till,oss och frågade: Kan di klänga! öfver — annars ska jag ta ner stängernan. Detta I inte fint, egentligen, men meningen var i alla fall pres densamma, som! om en herre i hvita sommarkläder, halmhatt, ! iorgnett i ögat och ljusa handskar hade helt artigt Jäspat: Ett ögonblick, mina damer! tillåt mig att erbjuda min tjenst; det Här skall straxt vara unttanröjdtl