Aftonbladet – 8 september 1868, sida 3

af vågorna, och borgporten var belägen högt uppe på slottsmuren, så att man troligen endast genom vindbrygga kunde komma dit. Från det oerhördt höga slottets tjänar kande hon skåda flera mil vidt utöfver land och sjö, och byggnadens vidunderliga böjd gjorde att den fick ett dystert och spöklikt utseende, synnerligast sedan qvällens skuggor bredde sig deröfver, så att det fromma landtfolket gerna korsade sig då det gick förbi och man hviskade om att det varit ett röfvaärnäste. Den nuvarande egaren, generalmajoren grefve Essen, har med mycken omsorg och stora kostnader låtit restaurera slottet, som redan 1751 var så förfallet, att en ny byggnad måste uppföras, hvilken änpu qvarstår och begagnas, ty sjelfva slottet bebos egentligen icke. Med förekommande artighet och ett tydligt och begripligt intresse för sin gamla väldiga borg visade oss grefve Essen alla dess märkvärdigheter, ja, sjelfva de djupt under jorden liggande källarvåningarne, hemliga i muren anbragta gångar och hemska fuktiga hålor, der troligen fordom fångar försmäktat, under det vågorna utanför muren gladt sjungit sin sång om frihet och ljus. öfra väningen finues en riddars sal, på det smakfullaste ornerad med dyrbara gammaldags vapen ocH rustningar, rikt skulpterade och inlagda skåp och en mängd kuriosa. At: samlipgen icke är så storartad som: på det närbelägna Sko, säger sig af sig gielf, men den är deremot vida bättre och prydligare ordnad. Att i ef rom i n i Ida sa och d Sune tr ad, torde a 7 mningtone har jag ännu aldrigide Jag Arg och hvilkas rum varit vers är