Aftonbladet – 8 september 1868, sida 2

— Från Sollefte skrifves den 27 Aug. till Sundsvalls-Posten : — — Jag kommer just från barkbygdensa. Det är en 8. k. fjelltrakt, belägen 1 å2 mil från Ångermanelfven, bebodd nästan uteslutande af bruksunderhafvande till ett par hundratal Barkbygd må den med skäl kallas: de flesta hafva unde 6 år fått nära nog ingen skörd. Jag reste der i vintras säden, d. v. s. halmen satt till en god del ännu i kärfvarne. Det iönade ej mödan försöka tröska, ty kärnan var ingen. I de allra flesta hushåll förtärde man bröd bakadt af en blandning utaf något sädesmjöl, men till god I del af granlaf, halm och för allt ba Barkhackan gick i hvarje hus. I större familjer fick vattenvälling utgöra sofvel. De födde sig dock, men endast medelst stor ansträngning, karlarne dag ut och dag in, från morgon till qväll, släpande med träklamparne. Det såg nog mörkt ut att kunna bida en kommande skörd. Våren kom tidigt. Man sår ju alltid på en förhoppning, denna gång på en god förhoppning. Den har ej slagit fel. Min färd nu skedde under pågående skörd. Det var godt att se. Ej sällan 8 kördeman2 med lete, men fuktigå ögon in— — Lätt förstår man, att det icke är myckenheten uttrycket gäller, utan godheten. Såsom öfver allt i Ålleten var ken der ojemn, till en del ytterst