Aftonbladet – 7 september 1868, sida 3

Redaktionen af Göteborgs Handelstidning har emottagit följande förklaring och beriktigande af några utaf dess Upsala-korrespondent citerade yttranden från det senaste missionsmötet i Upsala: Genom en uppsats i Aftonbladet för den 20 dennes har jag lärt känna en korrespondensartikel från Upsala till eder tidving angående missionsmötet i Upsala, och som mina yttranden vid samma möte äro dels särskildt af korrespondenten framhållna, dels oriktigt återgifna, så anser jag min pligt att begära plats för några ord till beriktigande. Sannt är, att jag vid mötet uttalade den åsigten, att under kyrkans och statens närvarande sammanblandning missionen bör bedrifvas och ledas, icke af de statskyrkliga myndigheterna, utan af enskilda för Kristi rikes utbredande nitälskande sällskap. Sannt är ock, att jag vid mötet, så lifiigt jag kunde, tog lekmannaverksamheten i försvar emot hvarje försök att förringa dess betydelse för det kristliga lifvet inom kyrkan, samt att jag sökte uppvisa, buru oriktigt det var att genom enskilda lekmäns afsteg taga anledning till att misskänna snart sagdt hela denna verksamhet, sådan den i vårt land framträdt och och ännu framträder. Likaså är det sannt, att jag yttrade, att ordinationen icke vore någon borgen för, att den ordinerade vore en rätt herde, att en lekman med kristligt lif och sinne vore en bättre arbetare i Guds rike än en prest, som saknade detta lif och sinne, ja att äfven bland presterna mångenstädes, såsom inom kyrkan föröfrigt, en gruflig död rådde. Men då jag berättas hafva sagt, att vär statskyrka är en rutten kropp, der händers påläggning i tid och otid utgör hufvudsaken, då måste jag förklaräjatt .sådana ord ännu aldrig gått öfver minaläppar, vare sig enskildt eller offentligt, ej heller är jag i stånd att erinra mig något mitt oyttrande, hvaraf nu .citerade ord skulle kunnå tänkas vara en felaktig eller af missförstant föranledd omskrifning. Hade -korrespopdenten hört den förklaring, som jag på e. m. andra mötesdagen fann mig uppfordrad att afgifva med anledning af ordförandens oriktiga uppfattning af ett föregående antörande, å tager jag för gifvet, att ett sådant: fal icke kommit hans bref till last, allrahelst denna förklaring just rörde mitt förhällande till det embete, f bekläder, samt den kyrka, hvars tjenare jag genom samma embete är. Att hafva öppna ä för samt allvarsamt angripa de lyten, som inom ett kyrkosamfund förefin väl ej detsamma som att fiendtligt da emot samfundet sjelft; ja, af hvem kan man väl med större rätt begära det fö in af den, sö är samma kyrkosamfunds v i Att jag önskat bort so ationer af prester, är , som för mig var alldeles nytt att hi Hvarför skulle jag då sjelf ha begärt ordination? Hvad konsis rna angår, uttalade jag hvarken någon önskan om deras qvarhallande eller deras bortskaffande, utan påpekade blott deras sammansättning såsom ett skäl emot deras lämplighet att öfvertaga ledningen af missionen. Beträffande den af dr Rudin framställda liknelsen om den 300-åriga och den 30-ariga systern (kyrkan och missionen) sade jag blott att den förra under närvarande förhållandev, enligt min öfvertygelse, sakvar kraft, eller, såsom orden i ifvern föllo sig, är för orklös för ått leda den senare. Men icke är väl detta detsamma, som om jag sagt, att den senare borde leda den förra. Ej heller har det någonsin varit min mening, ! att missionssällskapen skulle öfvertaga kyrkostyrelsen, allraminst har jag någonsin j såsom norm för kyrkans eller missionens ledning framställt det obestämda: tidens kran, ty i den delen känner jag ingen annan norm än den bestämda, som vi hafva i Guds ord, samt dernäst församlingens andliga behof uni der faktiskt gifna förbåflandem ! ;