Aftonbladet – 5 september 1868, sida 3

Ja macnAnn k Måhända resonnerade . Jutan att visa den. Iman som så, att det är bättre om man gömmer illuminationen till kyrkomötets slut, tyl Idå blir man i tillfälle att sätta de storsin; nade besluten i transparenter och briljanterad Teld. ; En och annan olycksprofet har höjt sinj röst och ropat: Förliter eder icke uppå prester! men den stora mängden har icke lyssnat till de belackare, utan ser med förtröI stan och hopp till detta kyrkomöte som Gud välsignat oss med. Och hvarför skulle vi icke göra det? Vi kunna ju vara säkra om att i skydd för otrons alla oväder få lefva lugna och lyckliga i statskyrkans sköte, så länge denna kyrka på sin spets har dylika åskledare som doktor Landgren m. fl. Med kyrkomötets hjelp skola vi nog bli skyddade för denna syndiga inrättning som man kallat civiläktenskapet. Förgäfves skall man också ropa på religionsfrihet, ty genom att bevilja något sådant skulle kyrkomötet slå undan den stödjepelare som uppbär statskyrkans herrliga döme. Nej fasta och orubbliga skola de heliga gudsmännen stå och visa 1 att de rätt uppfattat kyrkomötets uppgift,,; som är att mota alla försök att insmugglalj liberalismen, denna djefvulens nitroglycerinpatron, i de borrhål som tiden slagit istats: u kyrkans grundvalar. Belöning skola kyrkans tjenare ej heller gå miste om, ty svenskarne äro frikostiga då det gäller att löna sina själavårdare. Denna frikostighet utsträcker sig till och med till kyrkans lägre tjenare, och derpå hafva vi nyligen haft ett bevis i den rätt som af K. M:t blifJu vit tillerkänd klockaren i Ramsås församling af Lunds stift. Denne man födes nemligeng af sina församlingsbor med altarsmatskakor och påskmat, som han eger rätt att fordra hos hvarje matlag. Men ni må inte tro att det är några vanliga bagarkakor, utan de hafva snarare likhet med dessa beryktade fem bröd som räckte till att bespisa 5000 män. I förordningen står att hvarje kaka skall väga 20 skålpund, och det bör vara en ganska dryg brödbit. Från hvarje helt hemman får klockaren också två kappar helgonskyddskorn. Jag känner icke om detta nya sädesslag vann något pris vid sista landtbruksmötet, men säkert är det af prima qvalite och klockarmor brygger derafÅP ett präktigt starköl. Men K. M:t har in-Y sett att en klockare icke lefver endast af öllH och bröd, och derför säger förordningen att!f han skall ha ägg också. Dessutom får han offor på högtidsdagarne, det vill säga att han får a med håfven, eller skrapa till sig de o är ga -f de trogne offras på altar-ÅV slantar som a 3 sr Te Pre SN so? DOg till lifvets öfriga disken, och de räcka 8 icke annat än ! beqvämligheter. Man ka CM D beundra ut dylikt erikelt och usenligt on löningssätt, och troligen är det flera a? Jag t som i sitt innersta hjerta önskar att vara klockare på dylika vilkor. i Från kyrkofrågorna öfvergå vi till en fråga, som åter blifvit väckt i brödrariket, nemliba gen Haggfrågan. En författare ilNorsk E Folkeblad. har nemligen komrmnit till den öfi vertygelsen, att missnöjet med unionstecknet, ul som intager ena hörnet af de svenska och norska flaggorna, är allmänt i båda rikena, och att en förändring är af nöden, ty folknslan fordrar det. Då man läser detta för rågar man ovilkorligen sig sjelf om det verkför ligen är så stor brist på sannt vigtiga re-lte formfrågor, att folkkänslan har tid och smak ta att skrufva upp en dylik fråga för att gifva lor den en vigt sofix den icke eger. Den norska lyt författaren säger, att man mångenstädes iltil Norge ser fläggor utan unionsmärke, och tillJe lägger, att om märket ej blir ändradt, så 130 skall det snart försvinna från alla de flaggor som ej äro tvungna ått bafva det. Underl73 min resa i Norge såg ocksa jag många norska flaggor utan unionsmärke, men deremot tin fann jag unionsmärket djupt inprägladt i alla 130 nortmäns hjertan, och det ger mig anledning att tro det folkkänslan icke har den ringasc) ste anledning att tro det folkkänslansg, cke har den ringaste del i att ttilonsich märket saknas på några flaggor. För-ljac attaren föreslår, att det gamla unionsmärket i hörnet af flaggan borde bytas ut motlky en röd eller hvit stjerna i flaggans midt. lyf;j Men hvem kan väl säga om ett dylikt märke qa skulle falla bättre i smaken? Stjernornalg : ulle bestämdt dela samma öde med hörnnärket. Derföre, om man vill verka för ett ly;ff varaktigt unionsmärke, så vore det väl bästpö ut ytterligare söka få dess färger klarare ilKq orödrafolkens hjertan, utan att fästa så stor Er vigt vid att den olika smaken låter märket innas eller icke finnas på flaggorna. raj Hos de kära grannarne närmast i öster ärl; ( let censurfrågan som oftast är på tapeten. icke längesedan kom hit den underrättelsen, I Bg utt pressombudsmannen i Helsingfors lagt pro veslag på Ny Illustrerad Tidning, Aftonbla-lne let och Allehanda. Hvad sade då dessalpa idningar för farliga saker? Slår man upp 33 af N. I. Tidning så har man genast varet för ögonen. Först står der afbildad len minnesstod af Polens hundraåriga kamp om nyligen upprestes vid Rapperswyl. Neanför se vi Ett tåg af till Siberien dömde , i wolackar,, en plansch som lockar tårar ur22 nenniskovännens öga, men som kommer ty-ÅPr annen att rysa för sina gerningar. — Denna bLi ystra karavan framstår som förtryckarens Inf nda samvete och mäste derför blifva obe-Å I ant öfverallt dit den brottsliga handen når. )e båda andra tidningarne togos i beslag för ski ina reflexioner öfver samma ämne, och det do; r möjligt att äfven dessa ord få försvinna li; nder pressombudsmannens omilda hand, tyl lotta ordet Polen åstadkommer på deryskalq nyndigheterna ungefär samma verkan som sh. å man från en elak dröm väckes upp tilll n ännu hemskare verklighet. ; I vår kära hufvudstad finns det för när-lyjg arande ingen brännande fråga, sedan teaterpin rågan fallit i en slags dvala, som är långt der zare för våra kungl. teatrar än de lifli-laf a anfall för hvilka direktionen en tid varit mn tsatt. Ett i dessa dagar uppgjordt engagement dar ar dock inom teaterverlden väckt ett gan-ljän ka stort uppseende. Direktionen, som för parsamhets skull så godt som formligen af-lHr kedat fru Hedin, fröken Gurli Aaberg m. . artister, har engagerat — en kontrollör!l, E Jet låter otroligt men är verkligen sannt. Detta fa) ngagement ser ut som en örfil, gifven åtlTa Illa dem som anmärkt att teaterns tjenstetill lannastat varit belamrad med alltför många fres ontrollörer. Den nye kontrollören, hr LindA ark, har under de senare åren varit teater;reständare, och det är med bekymmer hans I näs ujetter nu helt plötsligt och oväntadtse sig und tan direktör. e väl underrättade påstå, de tt hr L:s åliggande på den kungl. scenen tid lir att biträda förste kontrollören i hans r långa och ansträngande befattningar. P fi Repertoiren har ännu icke haft några nyA eter, men ett stort nöje bjöds i torsdagsemc fton åt publiken, då fru Stenhammar åter my ppträdde första gången efter sin landsflykt. jen högt begåfvade artistens vänner hadelp, urikt samlat sig i salongen och mottogolpan enne på det hjertligaste. fe Djurgårdsteatern bereder sig på att låta ubliken åter få höra två sångerskor, som ubliken saknat. Den ena är fru Bergström, vars. sjukdom varit orsak till att den Offenachska repertoiren legat nere en tid, till or sorg för dess många beundrare. Nu kan ig meddela den glada underrättelsen, att u B. är återställd till helsan och börjar Nn csändag åtar att avallara I da alada Ana.