Aftonbladet – 4 september 1868, sida 2

Små resebilder. Af LEA. Jag kunde icke värja mig, hur mycket jag också försökte det. Natthugg fick jag, och kunde ej ge igen annat än en fruktlös hotelse med handen, men det bara skrattade hon åt, den lilla trollsländan, och flydde som vinden långt bort åt en liten grönskande stig, och jag stod tankfull och säg efter henne och tyckte att hon var lik en klar månstrimma, som lekte mellan: bladen. Skall jag någonsin återse henne? Troligen aldrig, men minnas henne skall jag alltid, liksom man minnes en vacker melodi, en liflig naturscen, ett hjertligt ord. Följande morgon klockan 5 stod vagnen för dörren och min vän och jag på trappan, färdiga att resa, för att hinna till ångbåten som: skulle afgå klockan 6 från Engsösund. Snart voro vi der, och efter ett vänligt afsked från vår artige värd stego vi ombord. Klockan ringde, landgången togs in; ännu en helsning och på de klära vågorna, rodnande för morgonsolens första kyss, ilade vi mot hemmets strand, medtagande våra behagliga sommarminnen. Ha de i någon mån, om än den allra ringaste, kunnat roa dig, gläder det mig, på samma gång det ger mig mod att teckna ännu ett par resebilder, ty du må veta att jag varit litet hvarstädes. Sålunda har jag äfven varit på det herrliga Skokloster, och om det roar dig skall du med samma få en liten teckning af min vistelse der. Hade jag någonting riktigt fint och godt att bjuda dig, skulle du få det i kr om AL