JVLI JaISKUCL OINUGIUBG IVL UUTDD BIVA BYyDltv MMM ridderliga väsen, hvarför de förra ock ifrigt be kämpas af pluraliteten. Genom lekens samhållig: het och det talrika umgänget med likar får bar net tillfälle att erfara sin verkliga beskaffenhet med alla dess fel, ty lekkamraterna söka väl reds på hvarandras svaga och starka sida och skons ej den förra med sitt uddiga skämt. Härifrår härleda sig de s. k. öknamnen. Sålunda blifver den samfälda leken en glad, men obeveklig tuktomästare, som lärer barnskaran att så oförmärkt lefva sig in de seder och dygder, hvilka verkliga lifvet helt allvarsamt fordrar. Ännu för några decennier tillbaka var leken icke väl sedd, isynnerhet om den förekom i närheten af skolan, och det var icke ovanligt att få se hela skaran af skolans ungdom upplösa sig i den vildaste flykt vid det fatala ropet: Rektorn kommer,, och dock hade man ej gjort annat ondt än I skuffat hvarandra för att hålla sig varm och lifj lig flammat och bullrat. Under denna stränga tid då man måste smyga sig till att få leka var det emellertid lif uti leken. Huru annorlunda är I det icke nu sedan leken icke blott är tillåten utan man äfven börjat gynna densamma? Ungdomen leIker icke mera, ty den tillstymmelse till lek, som ännu förekommer å skolgårdarne uppehålles nä Istan uteslutande af första, andra och på sin höjd tredje klassens gossar. Detta är ett beklagligt förT hållande, hvars orsaker måste upphöra om detsamma skall kunna afhjelpas. Orsakerna äro att finna både i hemmet och i skolan. I det förra nutidens vekliga uppfostran och i den senare alltför trägna och mångahanda tankeöfningar liksom alltför tvungna och enahanda kroppsöfningar. I afseende på de förra torde det ej vara riktigt hushålladt med ungdomens krafter att som nu sker taga dem i anspråk ända till 7 5 8 timmar dagligen under loppet af 8 månaders lärotid och derefter omedelbart förlägga dem i träde under 4 månaders ferier. Härigenom uppfostras ungdomen till ytterligheter och vänjes att under viss tid öfveranstränga sig för att sedan med så mycket mera behag kunna öfverlemna sig åt lättjan. Frukten häraf visar sig ganska bestämdt längre fram uti lifvet i de många ansökningarne om tjenstledighet, hvilka sommartiden inkomma från rikets embetsmän. Om skolans ferier inskränkas till tvenne månader under sommaren samt en vecka under julen, torde det dagliga timantalet också kunna inskränkas till högst 5 timmar, derunder gymnastik, musik. och teckning inbegripna. Beträffande kroppsöfningarnes tvång och enformighet har den stränga reglementeringen redan blifvit nämnd, men emedan denna utgått från Gymnastiska Centralinstitutet måste här göras några anmärkningar emot detsammas organisation. Redan vid första blicken på den senare finner man stora inkonseqvenser. Institutet har nemligen för sin undervisning blifvit fördeladt itrenne afdelningar: den medicinska, militära och pedagogiska med hvar sin förste och andre lärare. Bland bestämmelserna för samtlige dessa lärares kompetens är den. naturligtvis gemensam att hafva genomgått institutets lärokurs, men dessutom skola båda lärarne å medicinska afdelningen vara legitimerade läkare samt förste läraren å den militära afdelningen vara militär, antingen i tjenst eller i armån varstående ). Lärareskapet å de båda nämnda afdelningarne har alltså blifvit tillförsäkradt de kunskaper, som man ansett tillhöra detsamma utöfver de rent gymnastiska, men å den pedagogiska afdelningen har det ej fått annan garanti än blotta namnet. Visserligen innehåller stadgan för institutet att förste läraren å pedagogiska afdelningen är professor, men glömmer alldeles bort att stipulera för honom behöfliga kunskaper eller sådan lärdomsgrad, i hvilken desamma förutsättas ingå Var det nu rätt att bestämma medicinsk doktorsgrad och officersgrad för motsvarande afdelningar, hvarföre icke då äfven bestämma filosofisk doktorsgrad för den pedagogiska? Någon rimlig anledning till denna uraktlåtenhet har icke kunnat upptäckas, men ett faktum är det att den. tillämnade och sedermera utnämnde läraren icke var filosofie doktor, men deremot var son af Ling. Från den å institutets pedagogiska afdelning anmärkta bristen d. v. s. frånvaron der af pedagogisk kunskap och uppfattning samt otillräcklig kännedom om skolförhällanden vid rikets elementarläroverk kommer all den oreda, skefhet och villervalla, i hvilken skolgymnastiken för närvarande nedsjunkit. Såsom skäl för detta påstående torde det vara tillräckligt påpeka huru befallningen i det k. cirkuläret af den 13 Januari 1863 blifvit åtlydd. Enligt detta cirkulär skulle nemligen institutet gå i författning om utarbetandet af programmer och reglementen för rikets skolor och först för folkskolan. Hade nu erforderlig fond af gymnastisk kännedom i förening med pedagogisk erfarenhet förefunnits å institutets pedagogiska afdelning, skulle det säkerligen icke kunnat inträffa som nu varit händelsen att institutet behöft mera än 4 år innan detsamma kunnat åtlyda ifrågavarande befallning. Det var nemligen först i slutet af år 1867 som en anvisning för folkskolans gymnastike såg dagen vid institutet. Men till stor öfverraskning befinnes denna anvisning icke — som väl vederbort — utarbetad af institutets pedagogiske öfverlärare, utan af dess militära, öfverstelöjtnant Nyblzeus, af hvilken man ej har rätt att vänta den kunskap, som här erfordras. Resultatet har också blifvit att anvisningen med högst få egna tillsatser kommit att utgöra endast en omtryckning af gamle Lings för armåns soldater år 1836 utgifna gymnastikreglemente, ehuru med omställning och omflyttning af paragraferna. Att ett sådant reglemente ej kan vara lämpligt för folkskolan torde hvar och -en inse som känner att andan inom skolan icke är densamma som inom armån, äfvensom att soldatens kropp och barnets äro stadde i alltför olika utvecklingsperiod för att kunna främjas med samma rörelseserier. Ett stort fel är det äfven att hr Nyblei sanvisning, utelemnat appareljgymnastikens öfningar helt och hållet, ty större den af folkskolans barn blifva ju i framtiden arbetare (landtmän, timmermän, bleckslagare, sjömän m. fl.) och hafva då mera nytta af färdighet i klättring, balangering, hoppning och simning än af armar uppåt-sträck! och skyldra-gevärr! Att dömaefter sättet, på hvilket det omorganiserade gymnastiska centralinstitatet börjat sin verksamhet, har det militära intresset der tagit öfverhand ogh förvandlat skolgynastiken till ett näringsfång, hvars utöfning endast utmärker sig för borr pedanteri, qväfvande den fria leken och förlamande ungdomens utveckling till kroppslig sjelfständighet.. Detta förhållande kan sväårligen undgå en kommande riksdaga revision och torde å följande anmärkningar underlätta densamma för såvidt de hafva sammanhang med den i skolan bortdöende leken: 1. Uti stadgan för gymnastiska centralinstitutet vore önskligt att det tillägg gjordes rörande pedagogiska afdelningens lärarekompetens att endast filosofisk doktorsgrad i förening med tjenstgörngsbetyg cåsom lärate vid elementarläroveri berättigar till ansökning å nämnde afdujmning. 2. Såvida gymnastiken skall utgöra ett undervisningsämne uti elemmentarläroverk med samma syfte och gagn som öfrige skolämnen, bör densamma också ledas af pedagogiskt bildad lärare. Ansökningsrätt som lärare i gymnastik vid rikets elemedtarläroverk bör alltså ej tillerkännas någon annan än kompetent elementarskollärare. Så kunde, t. ex, lärarebefattning förklaras ledig till ansökning, med undervisningsskyldighet i matematik, gymnastik samt historia och geografi 0. s. v. 3. Såsom kompetens för lärarebefattning vid elementarläroverk borde i sammanbang med nästföregående bestämning utom nu gällande fordringar tilläggaa en lärokurs i gymnastik, hvilken kunde genomgås antingen vid något af universiteterna inför dervarande gymnastikföreståndare eller ock vid fynda centralinstitutet. Denna lärokurs skulle endast upptaga ett halft års tid; ty gymnastikläsavekallets väsentligaste del, pedagogisk kunskap och erfarenhet, är ju redan inbemtad och de konstgrepp som tillhöra desamma ära så enkla och lättfattliga att de mer än väl kunna inläras på nämnde tid. 4, Under förutsättning att skolans lärotimmar, gymnastik, teckning och musik inberäknade, bestämmas till högst 5 dagligen och gymnastiken kommer att öfvertagas af skolmänpen såsom eget di e, kunde det årliga gymnastikbd