Skolungdomens lekar. Aimez Yenfance favorisez ses jeux. Rousseau. Leken är gammal och räknar måhända lika höga anor, som menniskoslägtet sjelf, ty i alla tider och hos alla folk har väl ungdomen Haft böjelse att komma tillsamman, och hemta sinnesförströelse under öfning och täflan i kroppsliga idrotter. Ser man tillbaka på det ofta åberopade antika Grekland så finner man att somliga lekar, t. ex. bollspel, målkastning och kapplöpning lektes för mera än 2000 år sedan af den Helleniska ungdomen, men ungefär på samma sätt som vår ungdom än i dag leker dem. Detta förhållande hindrar dock icke att leken i allmänhet har det folks lynne och karakter, hos hvilket han först uppstått. I de grekiska lekarne spårar man tydligt ett genomgående drag med et dubbla syfte att roa och uppfostra. Greklands edagoger visste nemligen. ganska väl att ungHomens natur och verkliga väsen tydligast framträda under lek och täflan, hvarföre de också från tummelplatsen för dessa bullrande öfningar, hemtade sin förnämsta kännedom om lärjungarnes karakter och utan att dessa hade någon aning derom uppgjordes här planen för deras framtida behandling. Under sådana omständigheter kunde ej slumpen få bestämma leken, utan densamma hade sina gifna reglor, hvilka ej fingo öfverskridas. Ej heller fick någon af egensinni het lemna börjad lek, utan redan i den tiden ansåg man att den som ger sig i lek bör hålla strek. Läraren öfvervakade leken, dock utan att onödigtvis lägga sig deri. För att finna lekens betydelse för det växande slägtet behöfva dock föredömen ej hemtas från forntiden. — Härtill behöfver man blott betrakta den omgifvande natuaren, hvarest allt som är lefvande och ungt uppenbarar en gemensam och oemotståndlig böjelse för kroppslig ysterhet. Uppifrån barnskaran, som jollrar i gräset, igenom alla de olika djurarterna ända ned till myggan, som dansar i den ljumma sommarqvällen firas ju lifvets gryning med lek. Men midtunder lekens yra uppyllas vigtiga fysiologiska bud, ty den lifliga omsättning af ämnen, som utgör ett oeftergifligt vilkor för allt växande, befordras just genom den kroppsrörelse, hvartill leken lockar. Den naturinstinkt, som sålundå yttrar sig i leken är för storartad att kunna förbises vid en lagstiftning för uppfostran, hvilken alltså ej heller kan underlåta att gynna den unga menniskans åtrå efter kroppslig verksamhet. Men om detta skall ske med schematiskt tråkiga gymnastiklexor eller med fria lekar derom är frågan. I afseende på kroppsöfningars införande vid skolorna hafva nemligen åsigterna varit mycket olika. Å ena sidan har man framhållit den fria leken och ansett densamma ensam kunna tiilfredsställa ungdomens behof af kroppslig rörelse. A andra sidan hafva deremot reglementariska kroppsöfningar påyrkats såsom det enda rätta palladium mot stillasittandets menliga följder och såsom ett medel, hvarigenom icke blott ungdomens gestalter peqvämligen kunde formas efter skönhetslärans fordringar, utan äfven kindens rosor och ögats glans kunde framkallas. Reglementet har emellertid blifvit gällande, medan leken jemte ungdomens gymnastik på egen hand med sjelfvalda rörelser helt och hållet blifvit undanträngda, men följderna hafva icke heller låtit vänta på sig; ty såvidt man kunnat erfara har den reglementariska gymnastikens dagliga till lämpning genom sitt idkeliga enahanda och ständiga kommenderande småningom insöft gossen i den föreställning att han ej mera kan röra sig få egen hand, utan blott efter annan persons ommando och pådrift. Det är på så sätt leken bortjagas. Resultatet af den Lingska skoigymnastiken såsom densamma hittills bedrifvits, uteslutande inom hus och i dammig sal, torde i tydligaste fall inskränka sig till några få KOnstgrepp i kroppslig rörelsefärdighet samt der läraren sjelf haft kroppslig hållning till någon vinst äfven bäruti, men håa mera betydande helsotecken säsom stegrad ärg i ansigtet och glans i ögat vågar jag rent ut påstå aldrig hafva visat sig under ifrågavarande gymnastiksätt. Redan för flera år sedan uttalade rektor Siljeström offentligen sitt tvifvel om nyttan af kroppsöfningar uti dammiga kyffen, som man kallat gymnastiksalar, och det har visat sig att han hade rätt. Äfven flera åf rikets nuvarande rektorer md hvilka jag samtalat i ämnet säga si hafva erfarit att gossarne äg de komma in i skolan fras roade ar gymnastiken sågom af nyhetens behag, men i allmänhet efter en eller två terminer finna densamma tråkig och såsom ett onus. Nyligen hände vid Stockholms gymnasium, som haft öfverstlöjtnant Nyblseus till lärare, ait af 127 gymnastikskyldiga blog 2v infunho sig till gymnastik och deitapå sj Ifva afslutningsdagen. Sådana tecken äro betydelsefulla. Sannt är det visserligen att gossen behöfver kroppsrörelse hvarjo dag, men deraf följer icke MET relsen äfven skall ske i ledband hvarje dag, och ehuru det här visst icke är meningen att förorda de fria lekarne på den metodiska gymnastikens bekostnad, bör den senare icke heller undantränga de förra, utan båda skola supplera hvarandra; ty leken ensam alstrar ensidighet och understundom sjeltsväld medan gymnastikreglementet ensamt gör tafatta varelser och dödar den unge gossens både vilja och ande. Kroppsöfningar. endast I lek äro om läsöfningar endast i roliga böcker; men att rära sig endagt efter reglementot är som aft tänka Mdast elter me ikan. Når Män förna ser ungdomen läsa på egen e äfven gynna dess böjelse att and, hvarföre ic röra sig på egen hand? Om derföre skolungdomen gymnasticerar blott 2:ne gånger i veckan ellor högst hvarannan dag för läraren; men öfriga dar gar på egen kand antingen i form aF fria lekar eller! praktisk tillwtapning å lekplatsens apparelj torde läraren dock hinna meddela Byad som är helsosamt, praktiskt och vackert uti menniskokroppsligt rörelsesätt liksom ungdomen att andas ut emellan det reglementariska arbetet, att frigöra sig från den iråkade lilldammalheten samt leken och den naturliga, sjelfvalda och sjelfständiga kroppsrörelSn så småningom åter komma sig för, Aralltsålekenredan genom sin fysiologiska betydel3 förtjent af skolans uppmärksamhet blir deusamma det icke mindre genom sitt pedagogiska inflytande på ungdomen, När barnet förstinträderi den gemensamma, den samfälda leken är nemligen dess sinne i allmänhet sjelfviskt och avändigt, men snart finner let att lekoa ej gär bra utan ömsesidig tillvättavisning, oglighet och iakttagande af öfverenskommen lag, hvarföre det ock småningom underordnar sig det gällande, Genom leken uppstår let förstå begreppet om vänskap, så rent och ädelt, att detsamma understundom framkommer Nm mn RR FR RARE RR VET